- Project Runeberg -  Svenska expeditioner till Spetsbergen och Jan Mayen åren 1863-64 /
225

(1867) [MARC] Author: Nils Christoffer Dunér, Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar från en resa till Ishafvet i trakten af Jan Mayen, år 1863 af Aug. Quennerstedt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

riktighet, att de ej ämnade våga lifvet på densamma, utan
att båtarne skulle sättas ut, ett yttrande som hos andra
mera oförskräckta endast framkallade ett föraktligt
leende. I sjelfva verket erbjödo också i början de breda
vattenfåror, som här och der bugtade sig fram, och det
murkna utseendet hos en del af isstyckena en något
betänklig anblick, som väl kunde afskräcka män med
mindre bekymmerslöshet för faran, än flertalet af dessa
härdade fångstmän hunnit förvärfva sig. Efter en stund
kom en stor isbjörn, den förstå jag under min resa sett,
i sakta mak gående förbi fartyget på ej långt afstånd,
dock utom skotthåll. Allt emellanåt stannade han och
sträckte sin svarta nos vädrande upp i vinden.
Sysselsatt med förberedelserna till ett rikligare byte, lemnade
man honom dock oantastad, och jag fick således åtnöja
mig med att följa det stolta djuret med kikaren, så
länge han ännu var synlig. Då vi för närvarande
befinna oss på åtminstone 50 geografiska mils afstånd från
Jan Mayen, vårt närmaste land, så får man häraf ett
begrepp om de långväga vandringar, hvilka isbjörnen
frivilligt eller ofrivilligt företager på isen.

Snart kunde man från däcket se sälen, som låg i
en mycket lång linea på den flata isen. Vid första
anblicken såg det ut som ett långt mörkt streck, draget
utefter halfva horizonten; i kikaren upplöstes detta i
oräkneliga svarta punkter. Utan fara för öfverdrift
kunde antalet uppskattas till flere tusenden. Så
öfverväldigande trädde mig aldrig lifvets fullhet för ögonen
som i dessa hopade massor, hvilka jag häpnande
betraktade utan att derifrån kunna på länge lösrycka
mina blickar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1863/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free