- Project Runeberg -  Svenska expeditioner till Spetsbergen och Jan Mayen åren 1863-64 /
231

(1867) [MARC] Author: Nils Christoffer Dunér, Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar från en resa till Ishafvet i trakten af Jan Mayen, år 1863 af Aug. Quennerstedt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


De ljusa nätterna erbjuda nu det egendomliga behag,
som i dessa latituder åtföljer den framskridande
årstiden — våren skulle den heta, om denna icke visade
sig endast på himlen, hvilken den med sitt dröjande
ljus färgar — och som gör att man först sent kan
besluta sig för att söka hvilan. Det flacka, monotona
isfältet, till största delen endast bestående af mindre
sammanpackade isstycken, har visserligen ingenting
tilltalande och verkar endast genom sin vidsträckthet
imponerande, men den dämpade dager, som den låga solen
genom de skymassor bakom hvilka den döljer sig, nu
nedgjuter deröfver, och den stillhet, som herrskar
rundtomkring, förlänar omgifningen något upphöjdt och
fridfullt, för hvilket det afskräckande i ökenbilden helt och
hållet försvinner. Försänkande sig i denna
ensamhetskänsla, som häruppe har en makt, om hvilken man i en
af menniskohand berörd natur icke kan göra sig en
föreställning, och som i den djupa tystnaden finner
ständig näring, skådar man ut i en rymd, åt hvilken
inbillningen, fri från alla hindrande skrankor, ger en
utsläckning i det oändliga.

Den 22 Maj. Haakjæringarne tyckas på den plats
hvarest vi nu befinna oss vara ganska talrika, ty flera
hafva blifvit sedda i vattnet, och i dag blef ytterligare
en fångad. Träffad af harpunen qvarstod han orörlig
på samma plats, hvilket gifver ett talande bevis på dessa
djurs ytterliga okänslighet och tröghet. Magen innehöll
ett stycke hvalspäck jemte dithörande hudbit. Scoresby
omtalar också hajen såsom en af hvalens fiender och
beskrifver huru han sliter stycken af ett menniskohufvuds
storlek ur dennes kropp. På ögat af såväl detta
som de båda andra exemplaren hade en Lærneid satt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1863/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free