Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar från en resa till Ishafvet i trakten af Jan Mayen, år 1863 af Aug. Quennerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
släpa i kölvattnet, har detta fiske i stället för de
efterlängtade makrillerna endast inbringat några knurrhanar.
På aftonen har det åter blifvit fullkomligt stilla;
nisarne leka muntert i vattenbrynet, men ingen fogel
sväfvar öfver den oändliga spegelklara ytan. — —
Uppehållna af omvexlande stiltje och motiga vindar
ankrade vi ej förrän den 17 Juni i Fredriksvärn. Redan
några dagar förut hade vi sett de norska fjellen blåna
i horizonten, men sedan åter förlorat dem ur sigte.
Den 16:de på aftonen kom lotsen ombord: en
personifikation af den återstälda förbindelsen med den odlade
verlden. Vår sedan några månader lösryckta lilla tråd
sammanknöts nu åter så godt sig göra lät med den
stora härfvan. Ett tillernadt krig med Ryssland för
Finlands återtagande, det stora Amerikanska krigets
fortgång och mera dylikt voro de underrättelser, med
hvilka vår gode lots, hvars »lykke paa Reisen» varit det
sista ord vi togo med oss på affärden till Ishafvet, nu
försökte att åter sätta oss in i händelsernas midt. Det
var afton då vi styrde in i Fredriksvärns hamn. Under
gaffeln svajade flaggan till helsning. När ankarkettingen
rasslade och en plötslig ryckning tillkännagaf, att
ankaret gripit bottnen, fick man med detsamma liksom en
tydlig förnimmelse af att man åter var fästad vid terra
firma, hvilket man nu skyndade att beträda, efter att
på tre och en half månad icke hafva känt det under
fötterna. Det ganska måttliga, för öfrigt af aftonen
ytterligare nedtystade bullret i en liten stad kändes
dock till en början nästan plågsamt för öron, som länge
varit vanda vid tystnaden i en menniskotom natur.
Följande dag afreste jag öfver Sandefjord till
Kristiania. Den omedelbara förflyttningen ur vintren midt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
