- Project Runeberg -  Svenska polarexpeditionen 1872-1873 /
239

(1875) [MARC] Author: Frans Reinhold Kjellman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Utan vigt och intresse var det naturligtvis ingalunda att
erhålla kännedom om det ungefärliga antal djur- och algspecies, som vid
denna tid förekomma på denna trakt, och vi sökte derför också att
anställa draggningar på så många och på så sinsemellan olika lokaler
som möjligt. Betydlig var i sanning den del af bottnen i Mosselbay,
draggarne med sina skrapor under vinterns lopp öfverforo.

Vi hoppas, att läsaren fått en temligen tydlig föreställning om det
sätt, på hvilket vinterdraggningarna i allmänhet utfördes. Vi säga i
allmänhet, ty understundom försiggingo de annorledes. De tider, då
hela Mosselbay var isfri, draggades på vanligt sätt från båt. Äfven
så utförda voro draggningarna mycket mödosamma och besvärliga.
Oafsedt att båten — vanligen användes en liten norsk snipa — för
hvarje gång måste släpas öfver den breda isvall, som sträckte sig
utefter stranden, ett arbete som ingalunda var af lättaste slag, hade man
alltid det obehaget att utstå, att båtens inre betäcktes med ett
slipprigt ishölje, som tilltog i tjocklek, i den mån draggningen varade, att
tågets bugter sammanfröso sinsemellan och med båten; med få ord,
att båten och alla redskapen inom kort alldeles nedisades. — Utan
gensägelse lättast voro draggningarna, då Mosselbay var fyld med drifis.
Skrapan nedsänktes då genom någon öppning mellan isblocken och
linan fördes i mellanrummen mellan isflaken. Draggarne måste hoppa
från det ena isstycket till det andra, så framt ej, såsom stundom hände,
drifisen till större del utgjordes af stora isfält, i hvilket fall de helt
lugnt och makligt framgingo längs kanten af ett sådant. En och annan
gång inträffade det härvid, att den ismassa, på hvilken de befunno sig,
i följd af strömmens eller vindens förändrade riktning började drifva
till sjös, men vid alla tillfällen utom ett märkte de, att isen var i
rörelse, i så god tid, att de lyckades uppnå stranden. Ofta måste de
dock härvid göra rätt vågade hopp. En gång seglade några af
draggarne på ett isflak ett godt stycke åt hafvet och måste hämtas med båt.

Den blandade massa, som vid draggningarna upphämtades och
hemfördes, var oftast, synnerligen under den kallare delen af
vintern, då den kom till Polhem, så hårdt frusen, att det dröjde flera
dagar, innan den upptinade, till och med om baljan, i hvilken den
förvarades, stäldes i närheten af eller rent af på någon af kaminerna. Sedan
den upptinat, utplockades, undersöktes och konserverades de djur och
alger, som den innehöll. Detta var Nordenskiölds och Kjellmans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:25:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1872/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free