Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Canadas kuster isbergens höjd öfver vattenytan sällan
öfverskrider 30 à 40 meter.
I södra polarhafvet torde isbergen vara något större
än i det norra; endast ganska få verkliga mätningar äro
dock härifrån bekanta. Cook ger sydhafsisbergen det
ganska betecknande namnet ice-islands och uppskattar deras
höjd till 15 à 90 meter. Många hade en omkrets af 2—3
engelska mil. Nares träffade vid antarktiska polarkretsen
isberg med en höjd af ända till 75,6 meter och en
beräknad totalgenomskärning af 530 meter.
Af ofvanstående ser man, att isbergen nå en höjd,
som ungefär uppgår till höjden af höga skärgårdsklippor
vid Sveriges kuster eller af de högsta kyrktorn. »Skyhöga»
äro de icke, men nog är man frestad att kalla dem så,
då man möter dem i storm och disig luft och kanske med
knapp nöd undgår att krossas mot deras sidor.
I hopp att snart kunna landa vid Umanak eller
Ekallumiut, ställen der kablunak-ruiner sades förekomma,
ville jag ej heller här uppehålla mig allt för länge med
försök att forcera isbandet, hvilket knappast varit förenadt
med någon synnerlig svårighet. Jag ångade derför åter
vidare, men nu ändrade sig den hittills vackra väderleken.
Hela kusten och de omgifvande isfälten höljdes i en tät
snötjocka. Dels för att ej under tjockan blifva instängd
bland drifisen, dels för att ej plötsligen stöta på någon i
dimman för sent varsnad isklippa och slutligen för att ej
under ångande mot strömmen förlora för mycket kol, lät
jag Sofia styra ut litet längre från land från den kalla,
norr ifrån kommande till den varma, mot norr gående
strömmen.
På aftonen den 3 september saktade sig vinden åter,
och vädret klarnade. Den sydliga strömmen hade då redan
fört Sofia förbi det ställe, der jag ämnat landstiga.
Årstiden och kolförrådet medgåfvo ej att vända. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
