- Project Runeberg -  Pollyanna /
161

(1918) [MARC] Author: Eleanor H. Porter Translator: Elsa Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Flera besökande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Efter John Pendletons och Milly Snows besök följde
många andra, och alla kommo med märkvärdiga
hälsningar, som voro mer eller mindre gåtfulla för fröken
Polly.

En dag kom lilla änkefru Benton. Fröken Polly
visste vem hon var, men de hade aldrig hälsat på
varandra. Hon ansågs för den sorgsnaste kvinnan i hela
staden, och hon var alltid klädd i svart. Men nu hade
fru Benton verkligen satt på sig en ljusblå rosett, fast
hon hade tårar i ögonen. Hon talade om sin sorg och
fasa över olycksfallet och frågade sedan tvekande, om
hon kunde få träffa Pollyanna.

Fröken Polly skakade på huvudet.

”Hon kan ej ännu mottaga några besök. Litet längre
fram — kanhända.”

Fru Benton torkade sig i ögonen och steg upp för
att gå. Men då hon redan stod i dörren till hallen, vände
hon plötsligt om.

”Fröken Harrington, kanske ni vill vara så god och
framföra en hälsning till henne?” stammade hon.

”Naturligtvis vill jag det, fru Benton, det skall jag
med nöje göra.”

Den lilla frun tvekade ännu; därefter sade hon:

”Vill ni vara god och tala om för henne, att jag satt
på mig denna?” Hon pekade på den blå rosetten och
tillade, då hon märkte fröken Pollys förvånade min:
”Den lilla flickan har en lång tid bett mig kläda mig
i litet gladare färger än svart, och jag trodde, att hon
skulle bli glad, om hon fick veta, att jag börjat göra
det. Hon sade, att Freddy skulle bli så glad, om jag
gjorde det. Ni vet, att Freddy är allt jag har numera.
De andra äro allesammans —” fru Benton skakade på
huvudet och vände sig om. ”Tala bara om det för
Pollyanna; hon förstår det nog.”

Och dörren stängdes efter henne.

Litet senare samma dag kom en annan änka —
åtminstone var damen klädd i djup sorgdräkt. Fröken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 28 11:08:10 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pollyanna/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free