Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 25 —
en uppfattning af tillvaron som indelad i organisationer
motsvarande de samfundsdaningar, hvari människorna
själfva lefva, å andra sidan, att hvad som förenar dessa
organisationer, den mänskliga och den utommänskliga,
såväl inbördes som med hvarandra, är blodsbandet.
Härmed är också förhållandet mellan totemismens båda sidor,
den sociala och den religiösa, på sätt och vis angifvet.
Det är ju klart, att ett betraktelsesätt af tillvaron, som i
denna ser en indelning motsvarande den, som människans
eget lif erbjuder, icke i och för sig är en religion.
Totemismen är så till vida endast en art af animismen och lika litet
en religiös företeelse som denna. Först när stammen
trädde i ett sådant förhållande till en klass af tillvaron,
att denna blef dess »protector or friend», som Mc Lennan
karaktäriserar förhållandet, har åskådningssättet tillämpats
inom religionens sfär och blifvit ett uttryck för den
religiösa känslan1. Denna relation mellan en viss klass af
totemföremål och en stam eller klan tager, som nämndt,
alltid blodsbandets form. Det blir därför konstituerande
för totemismen som religiöst fenomen. Ordet religion får
gifvetvis här icke tagas i en betydelse adekvat med den,
i hvilken kristendomen är en religion. Den innebörd ordet
har fått genom att orienteras på det innersta gebitet i
vårt lif, kan man icke gifva det i detta fall. Men så vidt
totemismen sätter totemet som en vän och beskyddare af
stammen och på ett eller annat sätt gör dennas lif
beroende däraf, har den en religiös prägel. Föreställningarna
om den hjälp, totemet är i stånd att lämna, äro mycket
olika. Än äro gränserna för dess beskyddande makt
tämligen tänjbara, än åter tyckes hufvudvikten falla på, att
totemdjuret, om annars farligt, icke tillfogar sina
stamför-vanter någon skada, såvida dessa själfva icke gjort sig
skyldiga till ett eller annat brott2.
Att blodsbandet är det enande i både socialt och
religiöst hänseende förer ofta till en fullständig
sammansmältning af stammens religiösa och sociala funktioner. Detta
1 R. Smith, Rel. of Semites, 90.
2 Frazer, Totemism, 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
