Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 61 —
stycke verklig historia1. Att särskilja, hvilka element
som förskrifva sig från det ena och från det andra hållet,
är nog icke alltid eller ens någonsin möjligt. På samma
sätt som den gestalt, diktaren skapat, delvis äfven lefver
sitt eget lif i hans fantasi och utvecklas efter sitt eget
väsens lagar, så lefva mytologiens och religionens
gestalter sitt eget lif i släktets och folkets fantasi och utvecklas
delvis oberoende af de faktorer, som en gång skapat
dem. Ingen polyteistisk gudagestalt har väl vuxit fram
ur en enda rot. Lyall har fullkomligt rätt i att mytologi
och religion till stor del framgå »ur den inneboende
vanan att tänka öfver verkliga människors bragder och
lidanden och ur lifvets egen tragedi, ur dödens mysterium
och ur den makt, öfverlägsna personer alltid utöfva öfver
människorna»2. Det är desto förklarligare, som
människornas uppfattning af sig själfva är normgifvande för
deras hela natur- och lifsåskådning. När människorna
fattat tanken om en från kroppen frigjord själ, lösgör
sig också en psyche ur tingen. Naturens makter fattas
som personer med mänskliga fel och svagheter. Därför
tar den framställning, myterna ge af naturens fenomen
och förlopp, ofta gestalten af gudar och andeväsen,
behäftade med sedliga lyten och all mänsklig råhet. Så få
å andra sidan gestalter sådana som Adonis och Tammuz
detta drag af vemod, däri sorg öfver naturen blandar sig
med sorg öfver människonas eget öde. Människornas
eget grubblande öfver allt det tunga och gåtfulla i lifvet
speglar sig i Demeters sorg öfver sin förlorade dotter
och i Istars ord, när hon stigit ned i underjorden:» jag
vill gråta öfver de männer, som förlora sina hustrur, jag
vill gråta öfver de unga kvinnor, som ryckas bort från
sina mäns sida, jag vill gråta öfver de späda barnen, som
i förtid bortryckas»3. När fruktbarhetens gudinna beröfvats
alla sina smycken, tynar naturen bort, och slappas
människornas lifslust. Naturens lif speglar sig i människornas
1 Lyall, Asiatic Studies, II, 328. Tylor, Primitive Culture, I, 278.
2 Lyall, a. a., I, 58.
3 IV R. XXXI: 34-36.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
