Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 80 —
gionen, och äfven han har understundom öfvergått till en
form af Ninib1.
De gudar, Singasid af Erech nämner som sina,
nämligen Lugalbanda och Ningul2, ha båda sedermera förlorat
sin betydelse. Ningul har absorberats af Nana, med
hvilken hon, att döma af att bådas tempel nämnes E-an-na,
antingen från begynnelsen varit identisk eller — hvilket
synes sannolikast — mycket tidigt identifierats3. Hennes
namn har emellertid bibehållit sig och vi träffa henne i
en gudaförteckning som Lugalbandas gemål4. Samma
förteckning identifierar Lugalbanda med Nin-sah eller
Pap-sukal5. En annan förteckning identifierar honom direkt
med Ninib6. I den mytologiska litteraturen kvarstod
emellertid Lugalbandas namn. Vi ha exempelvis en berättelse
om hur Lugalbanda satt ensam utan fader och moder
på ett fjärran berg och förvandlade sig till stormguden
Zu och inviterade så till sig gud Bel m. fi.7. Men om
han än fortlefde i mytologien, hade han ingen plats i det
assyriska panteon.
På samma sätt förhåller sig med gudinnan Nisaba,
som Lugalzaggisi gifver en så betydande plats i sitt
panteon. Jastrow förmodar, att Nisaba stått i relation till
Erech. Det ligger närmare till hands att förmoda, att
Nisaba varit gis-Bans gudinna. Nisaba tyder ju på en
fruktbarhetens gudinna, och detsamma är förhållandet med
den gudinna, som hvars älskade stad gis-Ban betecknas8.
Om dessa tvänne gudinnor äro identiska, förklaras
därmed den framskjutna plats, han ger gudinnan Nisaba.
Hon försvinner emellertid senare från panteon, om hon
än understundom nämnes i inskrifterna9.
1 II R. LVII, 74 c, d; 19 a, b.
2 IV R. XXXV, 3.
3 Jastrow, o. a. a., 90.
4 II R. LIX, 26.
6 II R. LIX, 24.
6 II R. LVII, 2, 3, c, d.
? IV R. XIV, 1.
8 Hilprecht, Old. Bab. Inscript. 87 col. II, 40. Tecknet är n:o 187
i Scheils Receuil de signes, och återgifves där med »recipient germe».
» ex. IV R. XVI, 27; II R. LIX, 24 a; III R. LXVI, col. II, 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
