Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 84 —
bundenhet, räknar Maspéro vidare Nut, Seb, Ra, Ahu,
Sop-dit m. fl.1. Landets likartade beskaffenhet förklarar vidare,
huru soldyrkan kunde komma att intaga en så
dominerande plats i religionen. Åkerbruket var ju landets
hufvudnäring. Jordens fruktbarhet berodde ju af Nilens
öfversvämningar och af solens värme. Klimatets
egendomliga art måste också bidraga till att gifva solen en
dominerande plats i egypternas tankelif och
föreställningssätt.
Men oaktadt lifsförhållandena voro likartade,
begynner hvarken Egyptens politiska historia med ett
samladt och enhetligt folk eller dess religiösa med en enda
form af gudsdyrkan. Det förra ligger i sakens natur;
samfund och stater bilda sig endast småningom. De små
politiska organisationerna gå före de stora. När Egypten
förenas, fortfara dessa smärre stater eller nomer att föra
en relativt själfständig existens. En hvar af dessa nomer
hade sin egen gpdom och sin egen kult2. »Ptah är i själfva
verket från begynnelsen intet annat än gud öfver Memfis
distrikt, Neith intet annat än den vid Sais bosatta
half-eller hel-libyska stammens gud, Chnum, beskyddaren mot
nubierna, är de vid katarakterna bosatta egypternas
skyddspatron, Recheb är stadsgudinna i den i öfre Egypten
belägna staden med samma namn, Anubis är staden Sepa’s
gud och det midt emot Siut belägna distriktet Dufs.
Atumu eller Tum är Heliopolis’ herre, Bast är Bubastis
gudinna o. s. v».3.
Nomernas förenande kunde icke undgå att influera
på deras gudsdyrkan. Det drag af konservatism, som
utmärker den egyptiska religionen, tager sig uttryck äfven
däruti, att de olika lokalgudarna icke försvinna ur
religionen, utan bibehållas vid sidan af hvarandra. I stället
för att den ena guden undanträngde den andra och
förvandlade dess namn till sitt epitet, som förhållandet var
1 Études d’Archéologie et de Mythologie egyptiennes, II, 222.
2 Wiedemann, Die Religion der alten Aegypter, meddelar sid. 6.
förteckning öfver nomerna och deras respektive gudar.
8 Ed. Meyer, Geschichte Aegyptens, 32.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
