Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 92 —
andra, så identifieras understundom äfven de assyriska
ilani rabute med hvarandra. Marduk öfvertog exempelvis
Bels epiteter och tilldelades understundom hans roll i
skapelsehistorien. En gudaförteckning tillägger Ninib Bels
epitet, bel matati1. Marduk identifieras i en inskrift med icke
mindre än 13 andra gudar^ bland hvilka befinna sig Ea,
Ninib, Nergal, Bel, Nebo, Samas och Ramman2. Anu
identifieras i en gudaförteckning med Ninib3. Samma
förteckning gör Anu till ilu E-kur4, som ju annars var Bels
tempel. På ett annat ställe säges Nin-sah vara gud
Pap-sukal såsom Anu5. I den bekanta hymnen till Sin, som
meddelas IV, R. IX, kallas Sin för Anu, de höga gudarnas
herre, be-lum il A-num rabu-(u) e-til-li ilani Denna
identifiering af de olika ilani rabute med hvarandra är
emellertid i den babylonisk-assyriska religionen att räkna
till undantagen, i motsats till hvad fallet är i den egyptiska
religionen. Den är i båda fallen att betrakta som en
yttring af den tendens att begränsa gudarnes antal, som ledde
till uppkomsten af ett panteon.
Lieblein har emellertid utskiljt detta fenomen som
ett särskildt, den egentliga polyteismen föregående stadium
i den egyptiska religionen. Han följer härutinnan Max
Müller, som gifvit detta utvecklingsskede namnet henoteism
och äfvenledes hänvisat till den egyptiska religionen som
exempel härpå7. Det föreligger knappast någon egentlig
orsak att betrakta henoteismen som ett särskildt,
polyteismen föregående stadium i utvecklingen. De
kännetecken, Max Müller angifvit för densamma, äro dels
gudarnes identifiering med hvarandra, dels att en hvar af
gudarne kan anropas som den högste och uppfattas som
1 II, R. LVII, 21 e. d.
2 Pinches, Observations R. H. R., XLIII, 293.
3 II, R. LIV, 4, 35.
4 v. 41.
» III, R. LXVII, 54, c. d.
8 v. 6.
7 Contributions to the Science of Mythology, I, 139.
e Origin of Religion, 285, 290.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
