Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bengt Hyberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ville tro hans egna ord, parisare till börden. Under 1813 års fälttåg
hade han blifvit krigsfånge och sedan tagit värfning vid Royal
Suédois, öfverkom till Sverige, tog eller fick afsked, gifte sig och
nedsatte sig i Lund som studentuppassare. Vid den tid vår berättelse
berör, hade han glömt sin franska utan att ha lärt sig svenska i
ställe. Vår vän Lagrange var ej språkkarl, men en ganska rolig
patron, då han ej njutit för mycket af den svenska nektarn, ty i detta
fall var han fullt nationaliserad. Han hemtade mat åt en stor mängd
studenter och fick behålla detta förtroende, ända till dess han någon
gång af en obegriplig svaghet kom att tappa hela hemtaren i rännstenen
och ibland tappade sig själf dersammastädes. Då blef han afskedad
af den, som lidit skadan, men behöll »allmänt förtroende» af de öfrige.
Han hade varit med om franska revolutionen och omtalade dess
fasor på sitt egna vis. Han hade tjenat i revolutionsarmén och hulpit
Napoleon den förste, då denne hade befälet öfver pariserarmén.
Napoleon hvilar i Invalidhotellets dôme ärad och beundrad – och hvad
hade han kunnat, om ej hundrade tusental af »Lagranger» hulpit
honom. Han var en soldat från den »stora revolytion i Paris –
slå ihjäl folk – mort – mort, förste Napoleons dagar alla hoppa
– bära barnahyvid på bajonett. – Tyssan djeff – Lagrange
vara grenadier – vara ung, vara charmant, tyssan djeff –!!» »Allons
enfants de la patrie» sjöng han, sedan han tagit eldgaffeln på axeln,
och marscherade fram och åter på studentkammaren. »Barnahyvid
– spetsa hyvid på bajonett», sade han och hängde en mössa på
eldgaffeln. »Brrrr! Brrrr!» tillade han och skakade på hufvudet för att
visa sin fasa.
Lagrange var på det hela en mycket beskedlig karl, fastän en
smula oredig, – oredlig var han dock aldrig. Man kunde lemna
honom penningar och fick en redogörelse, som gick på runstycket.
Man kunde räkna på att han skulle gå genom eld och vatten, om
man begärt det. Hans enda genomgående fel var, att han gerna drack
en smula och var just icke till ringa del fåfäng. Blott man berömde
honom, kunde man få honom att nära nog tro, att det var han, som
gjort Napoleon till kejsare. »Bara pååk (pojke) vara revolytion –
bara pååk – vara man. Tyssan djeff, Napoleon bli kejsare, vara
man – ropa vive l’Empereur – vara man.» Om man då sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
