Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur mitt studentlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR MITT STUDENTLIF. 51
i ’
Det var alldeles omöjligt att neka Holmblom sin aktning; men
sitt hjärtas sympatier egnade man Kalle Molinder, äfven om man
ångrade, att man gjorde det.
På detta sätt voro de bägge vännerna kända i orten, när de
omkring tjugondag Knut återvände till Lund på Hurfvavägen, som
den tiden var bottenlös och icke makadamiserad.
Den stackars Kalle satt der i en snäf kappa, ty att skaffa sig
en pels hade just aldrig fallit honom in, och dessutom hade
penningarna gått åt till annat, hvaremot Holmblom hade en god och varm
tulubb, som han svept om sig och korsvis lindat med en boa
con-strictor af ullgarn.
Holmblom satt varm och inhyses i sin pels och höll i all
beqvämlighet en evigt lång föreläsning för den stackars Kalle, som i
anseende till sin tunna och snäfva kappa förlorat en del af sitt
spänstiga lynne och således var tvungen att höra på. Holmblom tyckte,
att tillfället just var lämpligt för en omvändelse, då Kalle i sin snäfva
kappa framstod som en botgörande broder.
Kalle fick nu veta, att han pratat bara dumheter, att majorskan
riktigt fruktat för hans befängda åsigter, som rent af kunnat kollra
bort hennes bägge gurkor till döttrar, om de ej i hemmet haft ett
stöd i pappas (majorens) solida moral och mamsell Hjulqvists
(guvernantens) kunskaper och så vidare.
Kalle Molinder hade ställt sig illa med alla förnuftiga
människor,, så att det var knappt möjligt för honom att åter besvära trakten
med sin närvaro. Holmblom ville ej ha den smärtan att vara med
och se hur Kalle förstörde sina aktier hos »alla människor».
Den stackars Kalle försökte väl försvara sig, men Holmblom satt
i sin pels som i ett förskansadt läger och bombarderade sin stackars
fiende med lysande framgång, ja, till och med segerrikt. Det
var en svår resa med Lund och examina i perspektiv och tre mil
djupa vägar, der hästarne plaskade fot för fot långsamt genom
ler-mörjan, under det att duggregnet kom ofvanfrån och föreställningar
från Holmbloms vältaliga läppar och dessutom en dunkel misstanke,
att man burit sig dumt åt, gjorde hjärtat vekt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
