Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur mitt studentlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
sig alltid vä], fastän i hög grad ledigt, hvaremot Holmblom alltid
fick en stämpel af alt våra »påklädd» och tycktes besvärad af fracken,
den hvita halsduken och de spända handskarna. Kalle klädde sig
väl af lust, Holmblom derför, att det måste så vara. Det hade
varit rätt väl ändå, om Kalle icke haft råd att skaffa sig en
sjubb-skinnspels, ty han hade då kanske lefvat i denna dag och själf fått
läsa denna uppbyggliga historia. Men hvarken Kalle eller Holmblom
lefde så länge.
Det var en vinter Kalle Molinder medtog sina flickor, som då
voro tio och tolf år gamla. Mamma hade några dagar förut farit ut
till Akerboda, der hennes mor bodde på ett undantag på prestgårdens
stom, som blifvit hennes enkesäte. Gumman var gammal och sjuklig,
och så skulle Molinderska familjen jula hos »mamma», och för att
hjälpa till »dagen för dagen för dopparedagen» hade Ulla Molinder
farit förut, och Kalle med barnen skulle komma själfva julafton.
Derinne mellan stadens hus var det lugnt, slädföret ypperligt, och så
for man väl inpajad åstad i salig svärfars gamla, gröna räck.
Flickorna voro utom sig af förtjusning, ty det var jul, och dessutom att
få åka sex fjärdingsväg på släda, med samringande bjällror! Allt var
bra, till dess man kom ut ur staden och en skog, som låg i närheten
af staden; men så kom man ut på vida slätten, och vinden var
riktigt snål. Kalle kände deraf intet, ty sjubbskinnspelsen var
förträfflig, men flickstumporna desto mera. De började frysa och klaga sin
nöd. Kalle tog således af sig sin dyrbara högtidsblåsa, pelsen,
svepte den om barnen och påtog en medförd öfverrock. Allt gick
bra, och efter en timme voro de framme; men på julqvällen såg Kalle
ej så glad ut som vanligt och var blek; men han skämtade ändå,
fastän det gick en smula osmordt. Han kände sig ej väl, men det
var honom omöjligt att störa julglädjen.
Det var hans sista jul. När nyåret gick in på natten, var han
färdig att gå in i det riket, der han skulle se sina många illusioner
skingrade och sina fantasier öfverträffade.
Frid med den vänlige, den känslige, den glade och dock djupt
sorgsne anden, med satirikern, vännen och medborgaren.
Några år derefter gjorde händelsen, att jag kom till den lilla
staden, och genast uppsökte jag Kalles Ulla, hans allt, hans glädje,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
