Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur mitt studentlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
6. Utan landfäste.
1. En vådeld.
Då man gått långa vägar genom lifvet, förefaller det som om
man vandrat den slingrande gångstigen genom en skog.
Beständigt har man hört en susning i trädens kronor, det är bruset af den
ström, som högt öfver våra hufvuden går fram från forntiden och
försvinner in i framtiden. Man känner sig ensam på ålderdomen,
icke derför att man egentligen är ensam, utan derför att det är så
få, som älska och omgifva den gamle och som utgöra liksom ett
med honom själf.
På ett vis är man ändå ensam i lifvets stora skog och lyssnar
gerna tillbaka; man hör, huru en trast slår sina slag der fjärran -
ack! honom mins man nog. Man hör ett skott - det är jägarn,
som man fordom såg, som skjuter detta skott. Man hör klangen af
yxhugg - ack! det är några arbetare, som ej ännu slutat sitt
dagsverke; men alla dessa äro bakom oss - de äro minnen.
Ett dylikt minne springer nu fram. Jag vill berätta det.
Händelserna äro sanna, men namnen diktade; det är icke någon nekrolog,
jag skrifver.
Det var en höstnatt för - jag kan ej säga huru längesedan -
då efter hvad Lunds veckoblad, Nytt och Gammalt, sedan berättade:
»Stadens innevånare väcktes af klämtslagens hemska klang.»
Den tiden fick ingen teatertrupp uppehålla sig under terminen i
den lärda staden, och vi studenter hade således ej tillfälle att njuta
af publika nöjen.
Jag kan ej neka, att den hemska klangen icke föreföll mig så
hemsk, som den bort göra; ty den bebådade dock en liten omväxling
i det enformiga akademiska lifvet. Man rusade upp och ut, var ung
och kraftfull och befann sig inom några ögonblick i
vattenlangnings-linien, spillde på sig vatten, log och skämtade och menade på att bara
man själf fått sköta strålen, så hade elden varit släckt genast; det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
