Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur mitt studentlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR MITT STUDENTLIF. 69
stackars Malvina, hon kan inte; begagnar blå glasögon, franska
förstås, fick dem till julklapp.»
»Jaså», yttrade Edvard, »således var min käre Erik framme igen
med en ädel gerning; han har en egen passion att verkställa ädla
gerningar och spela beskyddare och räddare. Än kastar han sig i
Lomma-ån och drar upp en supig skomakare, och en annan gång
kastar han sig i lågorna och drar ut en gumma - mycket vackert,
men stöter på koketteri och ömma känslor. Treflig pojke annars,
rolig, qvick, full af talanger och spelar piano så bra, att professorn
sade, att han aldrig kunde gå igenom matematiken. Talanger äro en
pest för vetenskapen, ett gift. Den ciceronianska stilen dör som en
fluga, om blott en takt musik kommer vid den.»
»Men flickan är vacker.»
»Ja, ja, det kan hända; men han är på det hela, som Atterqvist
sade här om dagen, »utan landfäste». Atterqvist, som i fjor for till
Bahia eller Brasilien i allmänhet, seglade midt igen Sargassohavet.
Han menar på att Erik Palmén kringdrifves af en hafsström inom
samma cirkel. Bra sagdt. Du skall få se, att Atterqvist med tiden
kommer in i Svenska akademien.»
»Tyst», afbröt unga baron Stj ära vall. »Tyst, det faller mig något
in. Det är syster Malvinas namnsdag.»
»En glad anledning, ja!» sade Edvard.
»Ja, en glad anledning att samla några vänner. Jag bjuder
herrskapet.»
»Ja, tack; men glöm då inte Erik Palmén, han är så kuriös och
har sådana idéer att - och bjud äfven lille Klugenstein, för si han
är så dum, att han låter drifva med sig som ett får. Det är en
riktig njutning att nojsas med honom, och lika spicken är han och
torr och drar på mungiporna som banden i far mins gamla
tobakspung. »
»Okunnig se’n. Vet du, Atterqvist inbillade honom, att Borneo
var ett berg i Nordamerika, sex mil högt och sexhundra mil långt,
eller tvärtom, jag mins ej så noga.»
»Ja, han är bra», sade Justinus; »men skall man drifva med
Erik Palmén, måste man vara försigtig, ty han har både hufvud och
kunskaper; fastän han är en »virrpanna» eller så kalladt »original».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
