Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur mitt studentlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
»Åh, Herre Gud, mamsellen der inne ligger for döden.»
En blixt af onämnbar smärta bröt fram ur ynglingens mörka
ögon; men med en våldsam ansträngning syntes han åter lugn.
»Jaså, ingenting annat», sade han och slog igen sina böcker och
ordnade dem med synnerlig omsorg på bokhyllan.
»Ingenting annat», upprepade gumman, »och det säger kandidaten,
när en så söt och änglagod flicka kämpar med döden.»
»Jag säger, hvad jag tänker; ty ser ni, en ängel kan dö när som
helst, der ramlar icke en hel förfelad lefnad efter och begrafver ängeln
under ruinen; men ni förstår mig icke, gå er väg och stå ej här och
bliga på mig med edra röda ögon - jag tror, min själ, att ni gråter?
Ja, gråt, gråt; men, ser ni, mina ögon förbli torra.»
Gubben Sönnerberg, professorn i den praktiska medicinen, bodde
i ett långt envåningshus vid Sandgatan. Att komma in till honom
var mycket svårt, och när man ändtligen genomträngt alla dessa
till-riglade dörrar, råkade man en liten underlig gubbe, som, iklädd en
grön skinnkaskett, satt med benen uppe i sin soffa och läste. Han
kallades vanligen för Jeppe, emedan han hette Jakob. De; som
studerade medicin, hade en ogemen fruktan för Jeppe, som alltid var
snäsig och satte sin näsa i vädret. Han ansågs för förmögen och
mycket sparsam, och var en »gammal ungkarl» i allt, så utpräglad,
att han skilde sig från alla andra och i sitt slag var den enda rena
typen af en petrificerad ungkarlsgubbe icke allenast i Lund, i Skåne,
utan i Svea och Göta rike samt Wenden. Och ändå kan jag ej
garantera, att han icke varit gift; men om så varit, så hade det ej
affilat någon enda af alla dessai kantigheter och taggar, som hans
karaktär, lik en hoprullad igelkott, vände mot hela verlden.
Oaktadt denna frånstötande yta var det ett faktum, att gubben
Sönnerberg var anlitad i så kallad fattigpraktik och utom några
herrgårdar på landet, der han från tidigare år bibehållit sina ackorder,
inom Lund mest besökte de små, krokiga bakgatorna och i de usla
kyffena hade en långt vänligare fysionomi^ än då han hade sina »herrar
tentandi» inför sitt tribunal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
