Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur mitt studentlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UK MITT STUDENTLIF. 91
»Jag tror du är ond, pullan min! Ja, af dånad äj hon, det är
säkert det.»
Läkare och auktoriteter af bröto den husliga scenen och
transporterade de förgiftade till sjukhuset.
Bägge förbättrades småningom. Frosina hade fått blott litet
af flaskans innehåll; men Erik Palmén hade tömt den. Det var
endast hans järnnatur som efter en hård och långvarig kamp segrade.
Då han vaknade till medvetande, var han i ett rum med tjocka
järngaller för den lilla fönstergluggen, en järnbeslagen dörr ledde ut till
en korridor, en gumma tassade sakta på stengolfvet. Han låg i ett
fängelse.
Han kunde på länge icke fatta sammanhanget; men slutligen
fick han klart för sig, att han var anklagad för mord och
själfmords-försök.
Förhållandet kunde aldrig utredas; ty etiketten på flaskan var
riktig, och dosen den vanliga. Felet låg i att bägge tagit för mycket,
och ingen af de bägge hufvudpersonerna kunde utreda förhållandet.
Hans fråga: »skola vi ej dö tillsammans?» förvärrade saken; men
en mängd vittnen intygade,, att han vid många tillfällen talat om att
dö och sagt detsamma äfven till Emma Edlund, som dock dog en
naturlig död i hektik.
Slutet blef, att olyckan verkligen varit en blott olycka,
förorsakad af ett misstag, och Palmén utsläpptes ur fängelset.
Några vänner kände ännu igen honom, bland dem den genomgode
gräsläsaren, som allra bäst kände denna besynnerliga karaktär med
alla dess mörka smygvrår och allt det solsken, som detta oaktadt
lyste genom hela hans inre natur.
I fäderneslandet kunde han ej längre dröja, han fick respenningar
från »kammarrådet» i Stockholm - och försvann; men glömd blef
han icke. I många år talade man om Erik Palmén, som, om han
velat, sade man, kunnat bli en stor, ädel och utmärkt personlighet;
men felet låg deri, att han icke hade kraft nog att styra sin vilja,
han saknade tygel på en springare, på hvilken man lagt törne under
sadeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
