Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lilla konditorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LILLA KONDITORN. 97
- en tidehvarfvets man»; men som han sattes i lära, så föll planen.
Han blef handtverkare, och gubben bosatte och hjälpte honom de
första osäkra stegen för att bli oberoende.
Den der pojken och en vision, som den gamle haft, sammanfläta
sig i mitt minne. Det var en afton mot hösten, när kan jag ej säga;
men jag var ej särdeles stor och gammal, då lilla konditorn kom till
en man, som ansågs ega många kunskaper. Jag fick höra pä
samtalet, och - »små grytor ha också öron» - derför minns jag hvarje
ord, som om det blifvit sagdt i går.
Utom vester tull i Jönköping sträckte sig då en allmänning, som
kallades bymarkerna. Der betade stadens kor, och dit gingo dess
pigor hvarje qväll för att mjölka. Jag glömmer aldrig den verkligen
vackra anblicken af en hop flickor, som buro sina byttor på hufvudet;
de finpolerade messings- och kopparbanden glittrade i aftonsolens brand,
och från när och fjärran hördes de glada sångerna, som gåfvo takt
åt marschen. Det låg liksom en smula poesi i allt det der, - mera
åtminstone än i att se ett nutidens mjölkbud komma racklande med
en låst mjölkså af zink.
Litet blek om näsan uppenbarade sig den lilla konditorn och
begärde att få berätta något märkvärdigt.
»Är det någon ny meteor?» frågade den tilltalade.
»Nej bevars; nu är det något helt annat än med eldkulan, som
jag narrade barrgumman med.»
Det fanns nämligen en gumma, som hvarje onsdag och lördag
sålde barr och äfven till lilla konditorn, att ej tala om stadens
hono-ratiores. Hände sig så en gång, att en eldkula flög fram öfver
norden och äfven sågs i Jönköping - ett tecken och under för de
troende, att domen var hårdt nära, men en intressant uppenbarelse för
lilla konditorn, som trodde, att det var en månsten, och ansåg saken
helt naturlig. Någon dag derefter var lördag, och barrgumman
besökte konditorn, korsande sig öfver den himmelska synen, som var ett
»väckelsetecken» för alla att »vandra den smala stigen» och
öfvergifva den »breda».
Konditorn roade sig då med att säga: »Jaha, det är
märkvärdigt, kära Kersti, i samma stund den der eldkulan först syntes, så
Ur Onkel Adams piortfölj. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
