Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petter Hallqvist och Spader dam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETTER HALLQVIST OCH SPADER DAM. 109
i verlden åt hvar sitt håll. De banor, hvilka de andra bägge fingo
som sina, voro skilda för alltid och lågo inom helt olika sfärer -
det är endast en af dem, som kometlikt kommit att genomskära bägge
dessa banor och derför kan uppgifva, hvar de gingo.
Om von M. fick jag veta mycket genom tidningarna, som
förmälde, att konglig majestät i nåder hade förordnat honom till ett eller
utnämnt honom till något annat och slutligen vid en ordensutdelning
prydt honom med nordstjärnans kors. Likaledes hade jag läst en
annons, att han gift sig med dottern till en rik magnat, och hört folk
bedöma min gamle medspelman, somliga som en utmärkt duglig
ämbetsman, andra som en lycksökare, och jag trodde dem alla; ty han
måste blifva bägge delarna. Jag visste således, att han gjort lycka
såväl på tjänstemannabanan som i fråga om sitt ekonomiska oberoende.
Han hade stenhus i Stockholm - ett par stora landtegendomar, del
i bruk och grufvor och en älskvärd hustru.
Många år hade förflutit under min kometbana utåt tankens och
inbillningens omätliga och långsträckta bana, då jag en gång på
återvägen in i verklighetens verld tangerade den, der von M. rörde sig
kring nådens sol.
Det var reumatism i en axel, som återkallade mig till
verkligheten; jag begaf mig till en badort, som äfven hade en så kallad
karlsbaderinrättning, der man fick dricka sig till hälsa ur själfva
apparaten.
Jag fann der före mig blott en gammal bekant; men fick
naturligtvis många nya. Min gamle bekante var assessor Kreisner, som
gick i apparaten och drack och sedan tog barrbad för stelhet i lederna.
Han och jag blefvo oskiljaktiga, dels i anseende till själssympati -
dels till reumatismen.
Jag blef genast varse ett fruntimmer, hvars drägt var så
utmärkt, att äfven okunnighetens ögon måste öppnas. Snittet olikt alla
andra, färgerna så tvärt afbrytande, att de, som man säger, skreko
mot hvarandra. Figuren var vacker, smärt och väl bygd - hyn
blomstrande, den lilla trubbiga näsan förtjusande - purpurläpparna
möjligen väl fylliga för att kunna kallas en rosenknopp, och det
till-bakakammade nattsvarta, vågiga håret tycktes liksom vilja trotsa den
lilla gråa hatten, som med sin hägerplym betäckte det vackra hufvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
