Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges fängelser 1846
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bemödanden och vårt nit för en sak vanligen stanna just vid den
punkten, då man i stället borde uppbjuda hela sin förmåga för att
handla. Våra sociala och politiska reformer dö vanligtvis just i
målbrottet. Det är i slyngelåren allt går så bra, och det är, då manligt
allvar kommer i fråga, allt går så dåligt.
Fängelsereformen fick i sin början på en gång tvenne krafter att
bekämpa. Den ena var en öppen fiende, den andra var en
trångtänkt och fjäskig vän, som skadade mer, än han gagnade.
Från ena sidan motarbetades hela reformen af det gamla
systemets män. Fängelserna voro ännu en af de få inrättningar, der
godtycket hade fritt spelrum. Själfva folktanken hade ej vändt sig åt
detta, och styrelsen hade öfverlemnat allt åt en nästan okontrollerad
makt hos lokalauktoriteterna, som styrde i alla möjliga riktningar och
leddes af de mest motsatta åsigter. Det felades således enhet. Alla
de, som älskade det gamla själfbehagliga styrelsesättet, funno klart,
att en fångvårdsstyrelse onekligen var något alldeles öfverflödigt, och
då en sådan det oaktadt upprättades, sökte de så mycket som möjligt
att hålla den inom gränserna för ett enkelt förvaltande verk.
Sådan var ungefär ställningen, då Oskar utgaf sin afhandling
»Om straff och straffanstalter». Frågan var alldeles ny; men den
väcktes af Sveriges tronföljare och blef – modern. I hast uppstod en
epidemisk filantropi, som naturligtvis saknade allt rotfäste och derför
blott orkade med att skjuta vattenskott – lika klena som talrika.
Denna filantropiska ifver råkade dock att icke komma fram,
förrän den var alldeles onödig; ty då konung och ständer i rättvisans
och mänsklighetens intresse börjat och genomfört en reform, behöfdes
verkligen icke längre den enskilda, omplåstrande välmeningen. Detta
filantropiska fromleri gaf dock det nya systemets vedersakare tillfällen
att anfalla själfva systemet och nedsätta dess värde och dess
framtidsverkan på själfva folket. Fångvårdsreformen kunde ganska väl
på sig lämpa det gamla ordspråket: »Gud bevare mig för mina
vänner, mina fiender reder jag mig själf med.»
Fångvårdsstyrelsen, som i likhet med mycket annat tillkommit
så der temligen tillfälligt och utan bestämd och begränsad verkningskrets,
var på denna tid på väg att blifva en verklig öfverstyrelse.
Så länge endast gemensamhetsfängelser funnos, var all kontroll blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
