Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ekot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EKOT. 167
honom? De voro ju nästan alla borta. För detta studenten gjorde
med sin gumma en liten lustresa på sommaren, och gubben ställde
den så, att han skulle få återse sitt från ungdomen kära Walinge,
fastän det nu egdes af en grosshandlare i Uddevalla, som blott
sällan kom dit och som lemnade hufvudbyggningen obebodd.
»Vi skola gå», sade den gamle herrn, »genom parken till
’minnets kulle’. Jag undrar, om stenen med de slingrande bokstäfverna
finnes qvar - och så ekot. Du skall tro, mamma, att det är ett
ovanligt eko, mot murarne af det gamla nedbrunna Walinge och skogen
der bakom. Det återgaf tolf stafvelser - jag skref en vers med så
många - och det klang tillbaka som eko. Ja, ja, då var lilla
Emma endast barnet och kunde aldrig låta bli att skratta åt den så
kallade magistern, sedermera kyrkoherden, som hon sedan räckte sin
hand som brud - nå ja - bägge äro borta - de äro alla borta,
utom jag - och kanske någon af de små barnen, som voro med på
’minnets kulle’, när magistern lät oss höra det ståtliga ekot. Men
vår son, som i fjol med sin hustru besökte Walinge just för att höra
ekot, menade, att det ej fanns något eko alls - eller åtminstone, att
elfva stafvelser glömdes och endast den tolfte kom ren tillbaka. Jag
tror inte på det der - son min vände sig troligen rasande. Här är
’minnets kulle’ - den är lika grön, som i min ungdom - några
aspar, nu stora träd, funnos här icke då, de ha vuxit upp sedan.
Stenen är qvar, men de konstiga slingade bokstäfverna, som skulle
upplysa efterverlden om namnen på dem, som en gång togo afsked
af hvarandra, äro nu öfvervuxna, och efterverlden försöker ej ens att
borttaga mossan. Det vore underligt, om ej ekot numera återger mer
än en stafvelse af de tolf, med hvilka det för femtio år sedan
förvånade oss. Kanske derborta hafva murarne grusats, och endast en
kulle af öfvervuxet murras finnes - derifrån kan då inte ekot komma.»
Den gamle herrn sade detta, under det han tungt och långsamt gick
uppför den lilla kullen. Förra gången han var der, stod han i ett
nu uppe på höjden: men femtio år hade gått sedan dess.
»Låtom oss höra! Jag ropar tydligt mot ruinen af gamla
Walinge; det svarar nog som förr:
Hvad jag kärast drömt,
Hvad jag diktat, blir ej glömdt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
