Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allas gunstling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLAS GUNSTLING. 195
egen törnekrona, som lyser i jordens mörker och flammar klart öfver
dess isöknar som ett bevis, att försoningens ande lefver ännu der.’
»Jaha, ja - hvad vidare?»
»Jo, käre Kalle, du vet nog, att fruntimren äro fallna för bilder
och fantasier, och derför tog du till törnekronan, då du helt enkelt
bort tala om väderleken. Man kan inte ett ögonblick släppa dig lös,
utan att du kollrar bort någon fattig människovarelse. Men hvad
tycker du om dina två utvalda?»
»Ah, snälla flickor bägge två, rätt snälla och vänliga.»
»Ja, inte äro de vackra», återtog Berner; »men du är en solid
person, sorn blickar genom skalet och finner den sköna kärnan. Nu
blir det din sak att hålla balansen mellan dem bägge och icke ge
den ena det allra minsta företräde framför den andra; ty ser du,
bägge hafva otvifvelaktigt fyllt sina tjugufem år, fast jag icke sett
någon annan prestattest än den, som åren inskrifvit i deras ansigten.
Håll på, Kalle Fredin, lycka till! God natt med dig.»
Juldagen gick, annandagen gick och tredjedagen höll på att ta
en lycklig ända, då Kalle Fredin och fröken Mathilda von
Kant-meijer sutto i ett förtroligt samtal om lifvets gåta, som hon ville, att
Kalle skulle tyda.
»Jag kan - vi äro ju vänner - jag kan ju tala öppenhjärtigt
med herr Fredin, ty jag kan ej låta bli, jag är öppen som en bok -
kan jag det?»
»Ja visst, bästa fröken; ty jag är sådan själf.»
»Ja, jag har trott mig finna det; men ett har förundrat mig.»
»Hvad då?»
»Jo, herr Fredin har själf ett godt, ljust förstånd, och jag
begriper icke, huru herrn kan hålla ut med att hela timmar sysselsätta
sig med vår goda, snälla hjärtevän Theodora, ty, utan att förtala
henne, är hon en smula enfaldig.»
»Det har jag ej förstått.»
»Jaså - det är derför, att hon småskrattar åt allt; men en
sådan människa skulle, oaktadt all sin godhet, rent af uttråka en
man, som fordrade mera än medhåll och god mat. Vår snälla, goda
Theodora blir med tiden en riktig matgumma, men en människas allt
kan hon aldrig bli.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
