Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allas gunstling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
element, och m bör akta er for den hala ormen, som döljer sig inom,
det spräckliga skinnet af en skotsk tygklädning.»
»Men herrskapet äro ju vänner?»
»Ja, så synes det, och å min sida skall Gud veta intet svek
finnes; men jag blir aldrig slug på henne. Talanger har hon, och
godt hufvud tror hon sig ha, men olycklig den, som tror henne.»
»Jaså, en tete å tete», sade fröken Mathilda inträdande och
småskrattande. »Jag hoppas, herr Frediu nu fått reda på huru
hummerpastej lagas, ty herr Fredin kan ej fatta, huru snäll vår goda,
rara Theodora är i matlagning och hushållning. Ack, söta Theodora,
jag har tusen gånger önskat att få byta med dig, byta jämt i allt,
ty jag - &D> det behöfver jag ej berätta hvarken herr Fredin eller
dig, hvilka, du åtminstone känner mig i mitt innersta hjärta, väl veta,
att jag saknar all praktisk duglighet och blott lefver i mina vilda
fantasier.»
»Ah, jag kan icke på något sätt mäta mig med dig», sade
Theodora, »du, som har så många talanger och - - -»
»Ack, snälla Theodora, hvad äro alla talanger mot den
praktiska dugligheten - de äro drömmar, jämförda med verkligheten.»
Kalle Fredin var vid detta tillfälle onekligen den nödvändiga
tredje principen, den förmedlande, och han gjorde så mycket, att
kriget åtminstone uppsköts till lägligare tillfälle; men på detta sätt
bröt han med bägge; ty hvardera hade fordrat, att han skulle kasta sitt
svärd i hennes vågskål och sålunda afgöra segern. Han borde offrat
den enas tillgifvenhet för att komma i åtnjutande af den andras
odelad.
Kalle var icke fallen för någon partistrid, utan ville gerna predika
fredens evangelium för hela människoslägtet och således äfven för
tvänne något passerade flickor, som i själfva verket hade ingenting
att gräla om, utan gerna kunnat gemensamt draga korset med
tålamod.
»Mjuka tjenarinna, herr Fredin», sade slutligen fröken Mathilda,
djupt nigande.
»Likaledes! Adjö, herr Fredin!» suckade Theodora, böjande på
hufvudet.
De sköna uppenbarelserna försvunno, och då Kalle såg sig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
