Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allas gunstling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLAS GUNSTLING. 205
3. Ett godt slut.
Jag måste ånyo införa läsaren i en bättre småstad, ty af dylika
har Sverige en hel aktningsbjud an de mängd. I nyare tider hafva
många af dem genom järnvägarne fått en annan karaktär än våra
forna, goda och trefliga småstäder - de hafva fått en kosmopolitisk
anstrykning, sedan de liksom blifvit nervknutar i samhällskroppen och
icke blott mer och mindre feta körtlar; men ännu finnas många qvar,
som ligga utom nätet och som bibehållit sin forna trefliga
småstads-aktighet i all sin glans, såsom borgerliga oaser i bondlandets öknar.
Vi inträda således i en dylik liten snäll och treflig stad och
naturligtvis genom ena tullen, hvaraf staden har två, eller det minsta
antalet en stad gerna kan ha.
Det första, som fäster vår uppmärksamhet, är ett stort, grant
hvitrappadt hus med två våningar och en frontespis af fem fönster
- detta blott for att gifva ett begrepp om att huset var stort.
Naturligtvis fråga vi den förste gatpojke, vi se till, hvem som
eger det. »Krigsrådet», blir svaret.
Om man är något, så är man det riktigt med besked i en
småstad, ty der finnes (af rangpersoner, förstås) blott en af hvardera slaget.
EU krigsråd, en baron, en assessor, en major, en borgmästare o. s. v.
Det ligger någonting stolt uti att veta sig vara den ende; man
förefaller sig själf, som om man vore drakblodträdet på Ottawa eller en
ceder på Libanon, stolt höjande sin topp öfver småskogen. Så var
det med krigsrådet von Zobel (han hade egentligen ett annat namn,
som står i Anreps »Ättartaflor»).
Krigsrådet hade varit något slags civil person inom armén, hade
samlat pengar och hade tagit afsked från den »simpla» tjensten,
såsom belöning medförande en ny titel till tröst och hugsvalelse under
ålderdomens mörka dagar. Han är nu längesedan död och begrafven;
men jag tror på en andeverld och kunde förolämpa hans odödliga
del, om jag glömde berätta, att man vid hans begrafning bar
Vasaorden på ett sammetshyende bakom kistan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
