Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allas gunstling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
grund de eländigaste motiv man för ögonblicket kan hitta på. Den
handlande - jag hade så när sagt brottslingen eller deliqventen, som
gör en god gerning utan att precis låta sätta den i tidningarne eller
själf öfverlemna den åt sqvallret - får tacka sin himmelske fader,
om hans gerningar helt kristvänligt förklaras för underliga idéer eller
befängda infall och ej utmålas som rent af dåliga - då man ser till
motiverna.
Att Kalle Fredin lånade en sjuk gumma några böcker för att
förkorta den odrägligt långsamt krypande tiden eller skänkte en bok
med taflor till ett litet sjukt barn, som smålog mot hvarje bild, var
således icke derför, att han var dåraktig nog att glädja sig åt andras
glädje, utan derför, att han var en lycksökare, som beräknat den
verkan detta skulle utöfva på krigsrådinnan och Olivia, som
naturligtvis i sin ordning icke sydde linnen derför, att de fattiga behöfde dem,
utan derför att välgörenhet och välgörande sällskap voro moderna
i Stockholm och således icke kunde undvaras i - X. (Jag var
nära att utsätta stadens namn, hvarigenom hela historien blifvit
upptäckt.)
Det var efter några månader slut med festerna hos krigsrådets.
Den lifvande anden var borta - Kalle Fredins förordnande var slut,
och gubben Grönling intog åter domaresätet. Fredin hade emellertid
sagt, att han möjligen skulle komma igen, men när visste icke en
gång Olivia. För öfrigt hade såväl krigsrådinnan som fröken Olivia
blott några anledningar, men ingen visshet om huruvida Fredin ville
göra allvar.
Tydligt var, att han gifvit deras hus ett ganska märkbart
företräde, men troligt var också, att hans ställning som blott vice
häradshöfding gjorde honom blyg att yppa hvad som låg på hjärtat.
Olivia var dock temligen säker på sin seger - det berättade
henne spegeln, det sade henne Fredins besök hos de fattige, ty äfven
hon antog, att dessa besök gällde någon annan än dem den hygglige
juristen besökte; och att han ritat åt andra, sjungit för andra och
varit vän i huset äfven annorstädes än i det stora, hvita med sina
fem fönster i frontespis våningen, var tydligen blott för att blanda
bort korten, hvilket äfven föranledt honom, att, då krigsrådets hade
främmande, till och med tala några vänliga ord med mamsell Julia,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
