Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Händelsevis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
järnvilja, som blifvit stålhärdad i fattigdomens ugn. Och flickan, ser
ni, huru litet fordrar ej hon af lifvet, allt det hon tänker på, får hon;
en prinsessa kan ej vara lyckligare. Hon håller af sitt hem och sin
mor, hon är road af arbete, och det har hon, hon är glad åt hvarje
liten skärf hon kan förtjena, och det gör hon; nå, hvad vill man mera
än få allt det man önskar? Och så gå vi ut tillsammans, och hon
råkar ett par af sina läskamrater, som hon håller af, och så sitta vi
hemma emellanåt för att desto mera känna nöjet af att vara ute.
Ni betraktar mig så noga, min ungdomsvän», återtog friherrinnan efter
några ögonblicks tystnad. »Trodde ni icke, att ni skulle återfinna en
bleklagd, tråkig, klagande människa i stället för den glada Olivia
Emmersson?»
»Jag kan ej neka att ...»
»Men, gode vän, hvarför skulle jag vara bleklagd, tråkig och
klagande? »Jag arbetar, och derför är jag frisk; jag arbetar, och derför
har jag aldrig tråkigt, och mitt arbete, vårt skulle jag säga, ty Gertrud
hjälper mig, gör, att jag ingenting har att klaga öfver. Huru hjälplös
var jag icke, då ni sist såg mig, och huru tråkig föreföll jag ej mig
själf och andra?»
»Jag kan ej neka», sade jag, »att er pariserresa ej särdeles föll
mig i smaken.»
»Jag hade själf mindre fallenhet för denna lustfärd, än man
skulle tro. Jag hade så gerna varit med om att ordna mitt
blifvande hem; men mamma sade alltid: ’Bekymra dig icke, det skall
mamma ställa i ordning’, och detta var, på några småsaker när, redan
gjordt; allt var i ordning, åtminstone för en hustru, som hvarken
kunde eller dugde till att låta passa upp sig.
.Då vi återkommo, var det en förtjusande vår, och vi lefde i en
oupphörlig karneval, lika skiftande och lika maskerad som trots
karnevalen i Neapel. Det var en outtömlig tillgång på vänner, som
behagade prisa mig, mina små talanger, mitt vackra uttal af franskan
och mitt sätt att vara.
Gamle vän, jag förbigår några år, ja, till och med tio.
Jag hade icke fått vänja mig vid det, som just en hustru
allra-bäst behöfde - vid denna aldrig felslående aning om hvad hennes
make känner. Hvad han tänker, det kan hon aldrig utforska, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
