Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Händelsevis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSEVIS. 249
der satt jag ensam - nej, icke ensam, utan som en fattig moder
med två faderlösa barn.
Det var en natt; jag hade icke lagt mig, utan satt eftersinnande
i en fönstersmyg och blickade ut öfver den lugna insjön, som dallrade
i månskenet. Fattig, utfattig och två barn.
Jag hörde från nästa rum barnens tysta, afmätta andedrag, ej
ett uppehåll, ej ett afbrott, de sofvo lugnt, mina kära.
Min affärsgubbe hade räknat och räknat; men det såg illa ut.
’Kanske om man realiserar allt, blir något öfver,, jag vill tro det’,
sade gubben tröstande. Men jag visste nu sammanhanget - vi egde
intet.
Det var en stund af på en gång samvetsångest och eftersinnande.
Jag grep som en drunknande efter det ena halmstrået efter det andra
och kände mig sjunka allt djupare. Skulle jag inrätta en pension?
Eäckte mina kunskaper till att gifva andras barn verkliga kunskaper
eller sann bildning? Jag kände tydligt, att jag egde intetdera själf
och hade således ingenting att dela med mig. Det var yta hela
vägen, en polityr, som icke inträngt det allra minsta, utan satt lös
utanpå.
Hvad skall jag göra för att hjälpa mina barn, hvilkas lugna
andetag jag hör der inifrån, hvad skall jag göra?
Plötsligen rusade jag upp och sade, liksom för att själf höra
hvad jag sade: ’Drottningens sockerkringlor^.
Jag blef så glad och så lugn vid detta ord, och jag började
gråta; jag vet ej, om det var af fröjd eller sorg eller hvad det var;
men det blef bättre med mig, jag kände mig trött, gick in till mina
barn, och inom några ögonblick hördes der inne blott de lugna,
takt-fasta andedragen af tre människor, som sofvo utan ånger och utan oro.
Då jag påföljande morgon vaknade, hade hela naturen ett annat
utseende, och jag själf var som en annan människa. När min gubbe
kom, var min första fråga: ’Vet notarien, hvar man kan få hyra en
mycket liten våning, två, tre rum och ett kök, men med stor
bakugn?’
Den beskedlige mannen betraktade mig med sina trinda ögon
liksom frågande.
’Fru friherrinnan tänker väl inte att - -??
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
