Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höga relationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
»Jo, jo, gumma; du skall få se, du skall få se. Det vore
besynnerligt, om man i ett land, der allt beror på rekommendationer,
icke slutligen kunde få en gällande rekommendation till en
tullför-valtaretjenst. Jag är nöjd med det till en början. Och jag skall
visa brodern här min brefsamling. Du skall få se, Kichardsson, en
autografsamling, hvars make du aldrig har sett. Gif mig nyckeln,
Jeanette, den ligger i din chiffonier.» Hon lemnade nyckeln, och han
skyndade ut, liflig som en yngling. Då vände sig hans hustru till
den gamle rektorn och sade: »? känner Eklin, ni är hans
ungdomsvän, och ni känner hans goda, ädla hjärta; ni vet, att inom den der
kala pannan ligger ett klart förstånd och i hans själ samvete och
heder, och ändå har han bedragit sig själf och bedragit andra.»
»Jag känner allt, fru Eklin, jag vet allt. Han har velat flyga
högre än vingarne burit; han var en ny Ikaros, som fästat sina vingar
med vax och flög emot solen för att falla och krossas. Ni har väl
hört den fabeln?» tillade den gamle rektorn, förlägen att komma in
på Ovidii metamorfoser.
»Och nu är han för gammal, men ännu hoppas han på sina
relationer. Den fattige har inga relationer. Om ni finge se honom,
den liflige mannen, sitta uppe mången natt för att skrifva odrägliga
protokoller - hela domböcker - ni skulle rysa för detta arbete.
Jag har velat hitta än på ett, än på något annat att förtjena på.
En gång, då han var borta, började jag att baka småbröd och
pepparkakor. Jag var så glad, så glad, ty jag hade hela femtio
riksdaler, då han kom hem. Jag tog fram min skatt och omtalade, huru
jag fått den. Men Eklin blef ond, riktigt ond: ’passar det för dig,
som dock är kommen af folk, att sitta som en skorpgumma här i
staden. Hvad de tänka om mig’, sade Eklin, ’bryr jag mig icke
om, men du, en grefvedotter’. . . Och således måste han ensam arbeta.
’Gråt icke, Jeanette’, sade han ibland, ’det blir nog bättre. Mina
relationer - din slägt, kom ihåg!!’»
»Ja, så är det», sade rektorn, »men det är väl, att ni, bästa
fru Eklin, så väl förstår honom. Jag vill ej döma; dömer icke,
så värden I icke dömde.»
»Se här», sade Eklin, inträdande med en bref bundt i handen,
»jag har letat ut några få - se här till exempel: ’Broder!’ (vändande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
