- Project Runeberg -  Ur Onkel Adams portfölj. Efterlemnade skrifter i urval /
297

(1889) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sol och sommardag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Vi måste packa i dag – säg till dem: allt i ordning till i
morgon! Att ligga här på landet blir odrägligt i längden.»

»Skall jag dra upp gardinen?»

»Ah ja, försök – nej, nej! Solen sticker in och glindrar så
obehagligt på ramen der borta - på salig farmors porträtt. Underlig
drägt man begagnade den tiden, men både smakfull och dyrbar.
Klädningen är af grön moaré, och en guldkedja sedan – hvilken
tung prakt, men hvilken smak ändå l»

Det är en smula obehagligt att bo så nära kyrkan, att man
hör orgelspel. Det är, som om man fått sin boning i ett vapenhus
och vore dömd att höra orgelnistens pipspeleri i stället för pianot
under en mästares hand. Huru långsläpigt! Nu tystnar det – nu
ändtligen kommer predikan.

Och presten läste:

                 »Tänk, o Gud, på sjuka alla
                 Och på dem som lida nöd!
                 Hör dem, när de dig åkalla,
                 Hjälp dem, Jesu, för din död!»

Och församlingen böjde sig ned och bad för de sjuke, de arme,
de glömde, som lågo på sitt hårda läger i de fattiga stugorna.

Gud blickade själf så kärleksfullt in till den sjuka, som låg der
med sin psalmbok hvilande på bröstet. Hon hade läst, men nu läste
hon ej mera; hon inandades med fulla drag sommarluft och den
välluktande ångan från skogen; hon lyssnade till fogelsången från
syrenhäcken och till flugornas surrande der ute – och så klingade
klockorna så vackert. Man hade nämnt hennes namn i kyrkan;
folket hade bedt för henne, och här stodo barnen vid sängen, så
friska, så röda och varma. De hade lekt der ute, ty det var sol
och sommardag, och den sjuka njöt Guds närvaro och hans kärlek
med själ och sinnen.

Öfverallt, der man ej med vilja utestängde solen och der man
ej föraktade det enkla ordet eller den bönen, som strömmar
genom hjärtat och försonar allt, läker allt – der var det sol och
sommardag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:29:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portfolj/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free