Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett namn och en firma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Men min Gud och skapare», sade madam Löfgren, »inte kan
nådig baron äta min simpla mat, – jag, som bara håller för Helins
och Owens arbetare; men ske Guds vilje.»
Vi bägge herrar i tältet märkte tydligen, att madamen efter
den stunden lagade så fin mat, det var henne möjligt, och allt
sedan hörde vi på tonen, att hennes öfvertygelse kommit in på en
annan väg.
Hon berättade oss (ohjälpliga ofrälsepersoner) att »själfva» baronen
hade berömt hennes laxpudding och hennes buljong, hvartill han
knappt fått maken vid »salig kungens» bord. Det var ej utan, att
madamen gick litet mera rak, då hon fick bespisa en baron, än då hon
kokade och stekte åt Helins och Owens arbetare samt för tillfället åt
två »herrar», förstås, men som dock icke voro baroner – och detta
midt i upplysningens och frihetens gryende tidehvarf och till och med
mot bokhållare Hörners auktoritet i dylika frågor.
Sonen Berndt passade på och begärde genom gamle Leman
aftryck af baronens sigill; ty gossen var, som de fleste vid hans ålder,
sigillsamlare. Ungdomen har liflig fantasi och icke godt om nyktert
förstånd – och derför samlar den »värdelösa» sigiller, ända till dess
den blifvit riktigt förståndig och ej värderar andra sigiller än dem,
som sitta under skuldsedlar.
Det led mot hösten, och jag skulle lemna hufvudstaden.
En afton, just i skumrasket, knackade det på min dörr, der jag
bodde i min lilla kammare på Bergsklippan större å Kungsholmen.
»Stig in!» Det var ett ovanligt besök, ty sannerligen mina
vänner besvärade sig med att knacka.
»Stig in!»
Nu trädde gubben Leman, betjenten, in och bockade sig, sägande:
»Förlåt om jag besvärar.»
»Nej visst inte, herr Leman; sitt ner.»
»Jag har», började gubben, »er näst Guds ...»
»Nå, nå, tyst med det! Jag vet, hvad ni vill säga.»
»Nej, det vet ni inte. Ni skall resa er väg, och troligen
besöker ni då baronen?»
»Ja.»
»Han vill belöna er för all den möda, ni haft.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
