Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett namn och en firma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
’gråsoppa’, som kokas på salt fårkött, och hur man kan, om man
vill spara smöret, steka köttbullar i skraptalg. Ett passande umgänge
för fru Hörner – dotter af grosshandlaren och riddaren Middelfart
& komp. Ja, ja, Middelfart menade jag.»
Så mycket patronessan än gynnade de ungas kärlek, ryste hon
dock för att sitta i samma soffa och samspråka med madam Löfgren,
hvars ton, sätt att vara och vanor passade för helt annan krets än
salongens. Patronen hade med bjärta färger afmålat skilnaden mellan
att sättas i bredd med en fint bildad geueralska och en rå krögerska,
och patronessan kunde ej hindra, att en lindrig rysning genomilade
henne, då hon tänkte sig vara du med den feta, raska, pratsamma
madam Löfgren, som visst icke skulle ett enda ögonblick glömma,
att hennes son vore gift med husets enda dotter.
Man skrifver mycket i våra dagar om hatet mellan olika
människoraser – om att det visat sig alldeles opraktiskt att betrakta
t. ex. negern mäktig af samma känslor och åsigter som den hvite;
men midt i vårt hvita samhälle begränsa klasserna sig själfva och
sträfva emot att sammanblanda sig. Det är icke börden eller
förmögenheten, som uppdrager dessa gränser, utan den afart af bildning,
som tillhör olika klasser. Den lärda och salongsbildningen, den fina
konversationen och den rättframma, som benämner allt med sitt rätta
namn och utan skonsmål blottar sina egna fel, låta icke
sarnman-passa sig, huru rätt också teorien har deri, att »alla människor
äro lika».
Denna regel gäller i hela sin sanning blott vid två tillfällen –
i vaggan och på dödsbädden. Den ena gången, då lifvet tändes, den
andra, då det håller på att slockna.
Patronessan, som förut endast svagt sökt att öfvertala Gertrud
att glömma Berndt Löfgren – något, som hon funnit, var omöjligt
– sökte, sedan hon i andanom sett sig själf och Löfgrenskan
tillsammans i soffan, med mera ifver öfvertala Gertrud till ett mera
»passande parti».
En hvar, som något litet känner till, hvilken kraft den svaga
qvinnan utvecklar – den ihärdighet, med hvilken hon trotsar allt,
och att når hon höjden af de uppoffringar, af hvilka hon är mäktig, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
