Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett namn och en firma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett dylikt skådespel väckte en dag den lilla stadens uppmärksamhet,
då som en löpeld från hus till hus ryktet gick – att Hörner
& komp. hade inställt sina betalningar.
Detta var en verklig jordbäfning inom affärs verlden, då granitbergen
remnade och blomsterkullarne förvandlades till svafvelångande
polar.
Vid alla dylika händelser vaknar man plötsligen och känner hela
sin ställning rubbad. Den plats, der man i trädens skugga fordom
hvar morgon intog sin kaffefrukost, remnar, och bord, träd och allt
uppslukas i en afgrund; och så långt ögat ser, skådar man, huru de
fasta byggnaderna skakas och ramla som en rad kantställda kort.
Förr hade man i den lillstora småstaden ansett firman Hörner
& komp. vara lika orubblig som hälleberget, och nu – nu störtade
icke allenast den firman, utan flera andra, och bland dessa andra,
en kor och faderlösa, som satt sina små sparpenningar fullt säkra in
på den väldiga firmans kontor.
Man visste nu att berätta, att Hörner i många år icke själf
följt firmans affärer, ty efteråt vet man allt. Han hade sysselsatt
sig med högre värf än köpmannens – han sträfvade efter yttre
belöningar, under det att firmans andre man, han med de gnistrande
grå ögonen, suttit på kontoret och skött affärerna.
Då en jordbäfning skakar jorden, så äro de glupska råttorna de,
som först iustinktartadt känna faran och fly, och i samfundslifvets
jordbäfningar är det alltid gnagareslägtet (»vännerna», som de kallas)
som med görligaste första öfvergifver den olyckliga platsen.
Hörnerska huset blef således inom en dag befriadt från hela
den vanliga inqvarteringen af »lifvets vänner», som förut öfversvämmat
dess praktrum och prisat värdfolkets »ädla tänkesätt».
Nå ja - så är det i verkligheten; man erkänner dock, att det
är ett högst eländigt drag, som dock var sig likt för sekler sedan
och ganska säkert bibehåller sig sekler härefter.
Ett år hade emellertid gått, och herr Hörner och fru Hörner
och mamsell Gertrud Hörner omtalades icke, om ej för att klandras.
Gertrud arbetade liksom modern, ty nu, just nu, behöfdes stark
kärlek, och deraf kunde de bägge ösa med fulla händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
