Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slottet Corneto i Kyrkostaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLOTTET CORNETO I KYRKOSTATEN. 393
vältalig - det flög liksom en dunkel aning genom min själ, att
Celestina kanske endast ville utforska mig. Jag beskref vår lycka,
våra fruntimmers glada frihet, att man ej med hvarken dolk eller
dok hotade den, som ej ville lyda någon annan än sitt hjärtas röst.
Hon stannade plötsligen.
»Vet ni hvad, grefve», sade hon brådskande, - »i vårt land
blir man snart förtrolig - är ni min vän? Jag tror det.»
»Ja, ja, evigt.»
»Ni är adelsman och kan ej bryta ert ord mot en dam»,
återtog hon.
»Nej, nej, aldrig!» försäkrade jag och föll till hennes fötter.
»Stig upp, grefve», hviskade hon med en röst, som gick mig
genom själen, »stig upp och var blott min vän.»
Vi gingo in i en berså och satte oss vid randen af en liten
plaskande springbrunn, hvars lina vattenstrålar underligt skiftade i
det osäkra ljuset af de kulörta lamporna, som glindrade mellan
träden.
Jag fattade hennes hand och tryckte den till mina brinnande
läppar.
»Grefve», började hon, »vill ni rädda mig och kan ni?»
»Ja, jag skall rädda er eller dö. Den, som kan dö, kan allt.»
»Hör mig», bad den sköna romarinnan. »Min farfar, den gamle
ärevördige gubben ni sett deruppe, hade en stormig ungdom. Hans
häftiga lynne, aldrig tygladt af behof och oberoende af hvarje makt,
i en stat der höga slägtförbindelser äro allt, kastade honom ur
äfventyr i äfventyr, af hvilka många utföllo blodigt. Åldern har sedan
kommit och lagt sin kalla hand på honom; med hvarje hår, som
grånat vid hans tinning, har en hemlig röst hviskat i hans inre öra:
beställ om ditt hus, ty du måste dö.
Då gjorde han ett hastigt afsprång från den farliga väg, der
han hittills störtat fram - sådana äro vanliga, och nu blef han lika
vild och oförsonlig i sin tro, som han förut varit det i sin otro.
Jag föddes vid denna omvändelsetid, och min farfar beslöt då
öfver den nyföddas öde - hon skulle helgas åt Gud för att försona
sin farfars ungdomsfel.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
