Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slottet Corneto i Kyrkostaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLOTTET CORNETO I KYRKOSTATEN. 395
»Ja visst, en underlig bok, sorn löser alla slafveriets band och
som sammanlänkar för evigt ett splittradt slägte, frigörande och
fängslande på en gång.»
»Tyst, någon nalkas - vi skiljas; mera i morgon!»
Jag skyndade upp i stora gången och blandade mig i
folkvimlet. Allt skulle varit bra, om jag ej förirrat mig på en sidogång
och der sett gamle grefven och pater Martino spatserande, inbegripna
i ett vigtigt samtal. Gamle grefvens ansigte var blekt och lidande,
hans resliga figur böjd af sorg och ålder. Bredvid honom smög
patern med sitt trekantiga gulbleka ansigte och sina glittrande svarta
ögon, hvars blickar voro stickande som nålsuddar. Jag hörde
ingenting af samtalet, men såg på paterns växlande drag, på den värme
med hvilken han gestikulerade, att saken var vigtig. Uppträdet
föreföll mig vidrigt; jag smög mig derifrån och såg nu den sköna flickan
gladt skämtande med några fruntimmer. Ack, de qvinnorna! de
italienskorna! förställning är dem medfödd. Man skulle trott, att
det var ett gladt, lekande barn - jag visste, att hon stod på brädden
af en afgrund, hon visste det själf, och ändå log hon. Qvinnor,
sådana äro - - - (brefvets slut borta).
Fjärde brefvet - (fragment).
Hennes svarta ögon blixtrade. »Förskräcks ni, grefve?» sade
hon doft. »Hvar är väl ert beprisade hjältemod, om hvilket man så
mycket talade, då er kung var i Rom? Hvar er styrka, ni, som
genom en af edra representanter brottades och slog ner Neapels konung?
Ni darrar för en svag flicka.»
»Hvad vill du? Huru kom du hit? Hvad vill du mig vid
denna timma, då alla hvila?»
»Utom de, hvilkas samvete bränner, hvilkas passion glöder eller
som rufva på en plan, anlagd i mörkret för att utföras i mörkret.
Gamle grefven, ni och jag äro vakna vid midnatt, det är helt
naturligt. »
»Flicka tala. Du är nunna nu; du vet kanske hvad försoning
vill säga.»
»Ja, och glömska», smålog hon bittert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
