Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alla snillens vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414 UR ONKEL ADAMS POBTFÖLJ.
»Ja, jag känner honom från ’Yttersta domen’ - farväl, käre
Linqvist - jag kommer strax.»
Snart derefter gjorde jag mig ärende snedt öfver. I
värdshuslokalen satt en lång karl med nedstruken lugg och studerade
matsedeln. Omöjligt! det kunde ej vara ’snillet’ Palmer; men ibland
se äfven snillen dumma ut. Jag gjorde klokt i att fråga Linqvist;
ty han upplyste örn att karlen med nedstrukna luggen var den nye
inspektören vid Lingonkulla.
Sedan verldens skapelse har aldrig någon inspektor utmärkt sig
i litteraturen, utom i de senaste tiderna tullinspektören på Sandhamn;
(jag har i min autografsamling en tullförpassning med hans
egenhändiga namnteckning), men han äter kronans kaka och har uniform, så
att det med honom är ett undantag. Han är ingen vanlig inspektor,
han, och derför är han ett snille, han.
Palmer gick med starka steg fram och tillbaka i lilla gula
kammaren.
Af en egen tillfällighet står der Voltaires bild på ett skåp -
litet flugsmutsad och gammal, med inskriften »Walter» på piedestalen.
Det var som det ena snillet välsignande nedblickat på det andra.
Man finner ofta dylika sammanträffanden. Nå, jag steg in och
anmälde mig snart, sade mitt namn samt att jag och några andra det
snillrikas vänner i E. önskade att se honom på en liten tillfällig
frukost. Vi hade alla tre - jag, magasinsförvaltaren och kaptenen -
hade alla med förkärlek fästat oss vid hans skrifter. - Jag kunde
ett par rader uti ’Yttersta domen i Kråkvinkel’, hvilka jag
recite-rade ur minnet. Det tycktes smickra honom: ’Så liten stad, så
mycken smak’, yttrade han med ’Äreporten’ af Anna Maria Lenngren.
Sedan intogo vi vår frukost och kommo i den mest glada och
upprymda stämning.
Snillrika infall riktigt haglade - de frustade fram som det
sjudhetaste vattnet ur Islands Geysir eller Sprudeln vid Karlsbad.
Hvilka oförgätliga ögonblick af ett hjärtligt meddelande mellan
tvänne själar, som fattade hvarandra. Sådana stunder äro ej ’för
stunden’ mina herrar, de tillhöra efterverlden.
Jag har ett album, der jag antecknade allt - detta album,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
