Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alla snillens vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
allvar i leken den tiden. Nu behandlar man den saken, som om man
hade med glaskram att göra. Det är också ingen brytningstid vi
lefva i; det är icke tvänne skolor, som träda i kamp med hvarandra,
utan på sin höjd skolpojkar, som myra in någon bondkanin med snö,
när han far förbi skolan och som bäst tackar sin Gud för det han
slipper det der bråket. Det var ungefär detta min vän Tatterraan,
som dog för tidigt för litteraturen, en gång sade, en oförgätlig stund
på Tre Remmare - i det inre rummet, förstås. Tatterman var
kanske sin tids största snille - vi voro som lif och själ.
’Apropos’, så sade Tatterman en gång till mig (ty mig förtrodde
han allt), ’Hör på, broder K., du beundrar litteratur och konst,
litteratörer och konstnärer?’
Ja visst! jag gör mig en ära af -
’Det hände sig en gång’, återtog Tatterman, ’att en fattig torpare
skulle på kalas och hade klädt sig i sina bästa kläder. Mor, har
du bränvin hemma? sade han. Ja, en bottentår, men inte en half sup,
- Slå tåren på västen, så att jag luktar som folk, sade torparen/
Det var ett infall i Tattermans stil. Skada på yngling, det var
ämne till en litterär celebritet, en sann storhet. Vi vore vänner i lif
och död och delade sympatier och idéer; det var utbyte, mina herrar!
Det är genom utbyte stora tankar födas. De salas ihop. Det är
minsann inte en mans göra att blifva ett erkändt snille. Man blir
inte en celebritet af sig själf heller.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
