Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skånska bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
2. En husman.
Det finnes ingenting stolt i detta ansigte, som beskuggas af
»mannens» symbol, den bredskyggiga hatten. Stackars karl! Han
»bor té huse» og lefver af att göra dagsverken med »digning» (dikning)
eller, som det här synes, med att »hogga bränne», som veden heter
på det skånska tungomålet. Han, äfven han var en gång i Arkadien
och fick som dräng både mien mad, go mad, och mad i rattan ti och
fick åtnjuta både »raadaro» och »nattaro«, ända till dess en amorpil
sårade honom och han slöts i hymens boja. Sedan så var det så
der med både »maden» ocb »madaron»; men han bibehöll dock som
en äkta skåning sitt sinneslugn; ty han är en ödets man och skulle,
om ej yttre omständigheter kommit emellan, kunnat vara både
rust-hållare och nämndeman.
På ytan af det skånska folklynnet ligger ett orubbligt lugn,
någonting säfligt och trögt, men detta hindrar ej, att der på djupet går
en mäktig ström af själf känsla och själf med vetande.
Nils Månsson från Skumparp, den skånske bonden, som fordom
på våra ståndsriksdagar genom sin rättframma öppenhet, sin
bottenärliga tro på det godas seger, sin förmåga att i få ord uttala en
stor sanning och det lugna och flärdfria i hela sitt uppträdande
verkade så mäktigt, var en äkta skåning - en af »mannarna» i
Sveriges sydligaste och rikaste provins.
Nils Månsson hade ingen polityr, men utanpå en karaktär af
det »renaste vatten» satt der ett skal, demanthårdt nog att ej
allenast göra repor, utan äfven framkalla själfsprickor i det tillhårdnade,
längesedan utdömda gamla, som måste bort, innan ett nytt, bättre
kunde sättas i stället.
Ännu lefva många, som minnas Nils Månsson i Skumparp, då
han, vid fråga om att inskränka tryckfriheten för att hindra
tryckmissbruken, reste sig opp från sin bänk och med sin breda, skorrande
skånska dialekt yttrade några ord - ungefär dessa:
»När Gud skabade värden, så sa’ han - »varde ljus», och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
