Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några grunddrag till skandinavismens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
öfverhölj de Kristian IX vid tronbestigningen med de gemenaste
beskyllningar och kallade gatpöbeln till sin hjälp, så att konungen
tvingades att göra den olyckligaste underskrift en konung någonsin gjort.
Öfverensstämde detta med Danmarks »fria författning», så är
den oduglig, och öfverensstämde det icke, så missbrukade man
författningen på ett lika tanklöst som grymt sätt.
Hela beteendet liknade på ett i ögonen fallande sätt
vederdö-parnes i Munster, och herrar Ploug och Bille täflade om äran att
blifva Johan Bockholds gengångare. Svenskarne, som hvarken ha en
så fri författning, att de tillåta sig kalla sin konung för »förrädare»,
eller så fria åsigter om värdet af sina medborgares blod, ryggade
tillbaka för att solidariskt ansvara för dylika öfvergrepp. Man
påstår, att de tyska stormakternas anfall mot Danmark egentligen
var riktadt mot dess författning. Detta är både möjligt och troligt,
men hvem var det, som släpade denna författning i gatsmutsen?
Mellan folken finnes verkligen en solidarisk ansvarighet; men
hvem vill ikläda sig en sådan för hvad som beslutas i
tidningsbyråerna och utföres af gatpöbeln?
Man borde till och med i E^öpenhamn insett, att detta missbruk
af författningen gjorde, att Danmark nu, liksom Frankrike under dess
första revolution, fick stå ensamt i sin kamp. Det stora, mäktiga
Frankrike kunde segrande genomgå den fruktansvärda krisen af
isolering; det lilla Danmark kunde det icke. Det är mycket en
örn kan, som en sädesärla ej bör våga. Denna riktiga tanke stod på
en gång klar för alla svenskar, som icke varit med på kalaserna
och inga löften gifvit och som icke heller utlofvat att utföra
entreprenaden af massornas bearbetande för skandinavismens räkning. Men
detta oaktadt hyste man sympati för Danmarks sak; fastän den genom
de maktegandes åtgörande snart öfverflyttades till sympati för
Danmarks arma soldater.
Dessa utskickades illa försedda, utan strumpor och skor, utan
de allra nödvändigaste artiklar, midt i vintern för att försvara en
omöjlig position, och under det de med sällspordt mod och ännu
säll-spordare tålamod kämpade mången blodig kamp, skällde man ut dem
i tidningarne och beskyllde dem för att lifvas af en »dålig anda» och
»glömma sin pligt».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
