Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf III:s Samtida - 59. Carl Gustaf Tessin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konung’ Gustaf III:s Samtida.
59.
Carl Gustaf Tessix.
Öet ges slägter, som metheorlikt framblänka, lysa en tid
och åter försvinna utan att qvarlemna något spur. Sådan
var den Tessinska. Den store Arkitekten Nikodemus
Tessin hade en fader, utmärkt på samma bana som han, och
dess son, Curl Gustaf, den siste af detta namn, syntes
bestämd att deråt gifva den största glansen , men också att
sluta denna ovanliga ätteföljd af förtjente män. Han var
född år 1G95, skickades som en blott nittonårig yngling
med understöd af Carl XII på resor i främmande länder
och, efter återkomsten derifrån, i diplomatiska värf, gömda
under titeln alt förkunna Konung Fredriks uppstigande på
thronen. Vid 172S års riksdag utsågs han till
Landtmar-skalkens biträde, och efter fadrens död 172S, utuämndes
han till dess efterträdare såsom Ofver-Hof-Intendent, en
plats, hvartill hans kärlek för de sköna konsterna och hans
förtroliga bekantskap med dem gjorde honom fullkomligt
värdig. Nya resor i främmande länder utvidgade denna
bekantskap, äfvensom hans politiska åsigter derigenom
bildades och stadgades. Han omfattade Hattpartiet, som var
Frankrike tillgifvet och hvilket han under hela sin lefnad
förblef trogen. Hans fina smak, hans goda umgängessätt,
lians böjelse för litteratur och konst, äfvensom hans
obestridliga benägenhet för prakt och glans, drogo honom på
dess sida och fjättrade honom dervid. Målare-Akademien
Sr hans stiftelse och ett af de värf, som göra honom den
mesta hedern. Vid 1738 års riksdag var hans anseende så
stort, att han, hofvets motverkan till trots, blef vald till
Landtmarskalk. Hattarna voro dervid rådande, men för
aU fullkomligen störta sina motståndare, Mössorna , yrkitde
Tessin den grundsats, att Riksråden endast voro att anse
som Ständernas Ombud, hvilka , lika andra ombud,
kunde efter godtfinnande afsättas när de förlorat sina
principalers förtroende. Efter mycken strid och många
bullersamma uppträden , antogs också denna princip , som hade
till följd, att de i Rådet qvarsittande Mössorna förafskedä-
des, ehuru med pension. På detta sätt blefvo Ständerna
den enda egentliga statsmakten, och då man vet huru de
styrdes af främmande hofs politik, erhöll delta utländska
inflytande således den verkliga ledningen af Sveriges
angelägenheter. Tessin, lik andre partimän, visste troligen icke
hvad föjder hans handling skulle medföra och huru han
sjelf en gång skulle hemsökas deraf. Riksråds-embetct
erbjöds honom nu, men han föredrog Ministerplatsen vid
Franska hofvet, hvilket så väl passade både för hans
per-souliga smak och hans politiska principer. Han förskaffade
Sverige här en förmånlig handelslraktat och förökade
subsidier, men blef också en omedelbar orsak till det
förderfli-ga och vanhederliga kriget med Ryssland , hvars utbrott
han visserligen afstyrkle, men då det redan var för sent.
Efter dess slut blef hau, som emellertid hemkommit och
inträdt i Rådet, skickad till Preussiska hofvet, alt
underhandla om den nye thronföljareus förmälning med Konung
Fredriks syster och förvärfvade ^""Tnder både den store
Konungens och hans snillrika systers, Lovisa Ulrikas, till—
gifvenlict, hvilken han också bibehöll till sin död, ehuru
den en gång var nära att förorsaka en brytning med
Ryssland, som ogerna såg hans inflytelse på det unga hofvet.
Ett särdeles bevis af dettas förtroende erhöll han genom
sin utnämning till Guvernör för den späde Arfprinsen
Gustaf. Denna befattning föranledde honom att utgifva de
bekanta »Brefven från en gammal man till en ung Prins,»
hvari han under fabelns och allegoriens drägt söker
bibringa sin elev fler.a nyttiga sanningar och råd. Denna bok
blef. på sin tid mycket berömd, ehuru den sedermera rönt
oHka- omdömen i anseende till den ytliga moral och den
flärd man påstått ligga till grund för det uppfostringssätt
han följde med den unge prinsen. Förändrade politiska
konjunkturer föranledde Tessins skiljande från denna plats
och år 1760r du Mösspartiet återkom till väldet, äfven
från Rådsembetet. Detta senare skedde likväl i artiga
former och med tilliigg af en pension, men hvilken vid 1765
års riksdag indrogs. Tessin, som altid i sitt lefnadssätt
mera rådfrågat sin smak, än sina tillgångar, råkade härige-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
