Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf III:s Samtida - 61. Carl August Ehrensvärd - 62. Gustaf Mauritz Armfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n*ng att afbida Prinsens af Nassau nya anfall, hvilket
Ehrensvärd , nöjd med de vid slagets början vunna
fördelar-113 > ville undvika. Då han sedermera infann sig hos
Konungen , var hans första ord: »Ers Maj:t har icke mer
nå-8°n skärgårdsflotta,» hvilka Gustaf III besvarade med
Svärds-°*’dens stora kors, hvarmed han prydde honom såsom om
lian varit segrare. Misstroende lyckan nedlade E. icke
de-[ sto mindre sitt befäl och flyttade på landet. Efter
Konun-Sens död drogs han af den nya reger ingen, som trodde
honom kunna räknas bland de missnöjde, åter in i tjenst,
•nen det dröjde ej länge förr än han tröttnade dervid och
*°g afsked år 1795. På resan till Norrköpings riksdag
i sjuknade han oförmodadt i Örebro och afled der den 21
! ^aj 1800, endast 55 år gammal. —Ehrensvärd var ej blott
teoretisk konstnär, utan äfven praktisk. Utmärkt tecknare
; skulle han kunnat gå långt som artist, om han egnat sig åt
konsten som yrke, likasom han kunnat bli utmärkt militär
i eller författare om han allvarligt och uteslutande omfattat
ettdera af dessa stånd. Ilans ovanliga sinnesliilighet, hans
| oemotståndliga begär, att intränga inom allt vetandes
område, hindrade honom likväl derifrån. Man har af honom
I ett helt band med teckningar öfver Svenska historien,
mån-j S* djuptiinkta, många åter mera originella, än sanna och
| träffande. Ehrensvärd var till karakteren en af de största
I °ch ädlaste menniskor ; högtänkt, frisinnad, välvillig,
kän-1 slig för allt skönt och sant, ulan fläck, nästan utan någon
j ’»’¡st, men som aldrig tänkte på att utmärka sig, att göra
i lycka, att väcka ujipseendej och de egenheter i både sitt
s8tt att vara och i stil, man kan tillvita honom, voro
följer af ha ns blixtrande tankekraft, hans förakt för all
små-‘‘ktighet, icke af begäret att synas originell.
62.
Gustaf Matjritz Aiuifelt
[ löddes i S:t Mårtens Socken i Finland den 1 April 1757.
k» ödets lek gjorde hans födelsedag till ett slags förebild
hans kommande öden och karakter, ty båda blefvo
vex-lande såsom väderleken i denna månad och opålitliga som
’le löften och uppgifter en föråldrad sed tillåter alt på skämt
S^ras denna dag. Hvarken natur eller lycka hade mot
1’wiom varit njugga, ej blott härkomst och rikedom,
’"en äfven yttre behag, älskvärdhet, förstånd, ^iflighet,
an-i ^ag till många talanger, verksamhetsdrift och mod; hans
missöde var, att han alltför tidist erfor dessa fördelar och
[ JUst derigenom hindrades från att utbilda sina
själsförmö-8ei>heter till redbara egenskaper, gagneliga för honom sjelf
0cl» fäderneslandet. Yid 17 år blef han Officer vid gar-
det, men utmärkte sig der genom ingenting annat, än sina
utsväfningar och sitt jägtande efter nöjen , hvilka ådrogo
bonom Gustaf IILs onåd, så att han lät råda honom att gå
i utländsk tjenst. Han for också verkligen utomlands, men
uppehöll sig för det mesta i Paris, och uppvaktade
Konungen vid dess vistande i Spaa, der hans intagande väsen,
som sa mycket öfverensstämde med Gustafs eget lynne och
böjelse, utplånade det förra obehagliga intrycket, så att
han utnämndes till kavaljer för Kronprinsen och, efter
å-terkornstcn till fäderneslandet år 17S0, steg allt högre i
Monarkens ynnest och blef snart dess förklarade favorit.
Följden häraf var, som man lätt kan tänka, den ena nåde—
bevisningen efter den andra, hvilka kommo så skyndsamt,
att han vid Konungens död ar 1792, vid icke fyllda 35
års ålder, var General-major, Öfverståthållare i Stockholm,
Serafimer-Riddare och E11 af de Aderton i Svenska
Akademien, samt redan bestridt flera vigtiga värf, bland andra
de af Kommissarie vid fredsslutet i Werälä och ledamot i
regeringen under Konungens frånvaro. Han tillhörde
Gustafs intima umgängeskrets, hade ej blott hans förtroende i
stats- utan äfven i enskildta angelägenheter och begagnades
af honom både i krigiska och fredliga uppdrag, ty han
hade, om ej lika skioklighet, åtminstone mycken
användbarhet i båda. Yid 1786 och 1789 års riksdag var han
Regeringens hemliga ombud hos Ständerna , för att hos
dem befordra hennes planer. Under kriget i Finland
utmärkte han sig vid eröfringen af Ryska batterierna på
Elgs-ön, vid Kärnäkoski-passets intagande och vid anfallet på
Savitaipale, der han blef illa såradj och hvilka bragder
förvärfvade honom Svärdsordens stora kors. Förut hade
han varit Konungen följaktig på dess resa till Italien,
öf-verallt hänförande hvar och en, med hvilken han kom i
1 beröring, genom sin omotståndliga tjusningskraft, lika
farlig för qvinnohjertat som för fienden. Andra, som äfvon
hade Gustafs förtroende, försäkra emedlerlid, att Armfelt
ofta skall ha skakat det genom sitt eturderi och sin
lättsinnighet, så att konungen skall ha yttrat sin föresatls att
skilja honom från sin person och att framdeles aldrig låta
någon uppstiga till den vådliga rangen af gunstling.
Konungens död förekom denna tankas verkställighet, men
å-stadkom deremot en likadan förändring > Armfelts
belägenhet, ehuru af för honom vådligare art. Han hade
råkat ådraga sig Reuterholms fiendskap, och denne lika alls—
mäktige som oädle och hämdlystne man använde sin
oinskränkta inflytelse till hans störtande. \isserligen
befordrades han den 15 Maj 1792 till General-löjtnant, men
som han märkte, det han icke stod väl vid hofvet,
begärde han tillåtelse alt, för sin helsas skötande, företaga en
utländsk resa. Härunder fråntog man honom Öfverståthål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
