Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf III:s Samtida - 144. Carl Hårleman - 145. Carl Fredrik von Breda - 146. Johan Erland Rehn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grund derföre. Detta gäller om de nya byggnader han
uppfört, men de fulländningar eller tillbyggnader af gamla
ban baft sig anförtrodda, liar han icke sällan bortskämt
derigcnom, att han icke tog i betraktande deras äldre stil.
Sådant är t. ex. fallet med tornen på Upsala domkyrka,
men ännu mer det ofvannämnda Carolinska grafkoret, som
är uppfördt helt och hållet i den antikt-moderna stilen och
på ett stötande sätt kontrasterar mot den Götliiska
byggnadens gamla alfvarliga karakter.
145.
Carl Fredrik von Breda.
Man har anmärkt att i Sverige, liksom i Frankrike,
största delen af dess utmärktaste snillen, litteratörer och
Vetenskaps-idkare äro födde i provinserna, och att
hufvud-staden blott haft den äran att se det aldraminsta antalet af
dem födas inom sina murar. Hos oss är cniedlertid fallet
■ned konstnärerne motsatt, ty af dem äro åter största
delen födde i Stockholm, om af en tillfällighet, eller emedan
hufvudstaden är egentligen det enda stället i vårt land der
större samlingar af konstverk finnas att tillgå, af hvilka det
Unga sinnet kunde ledas till konstens studium eller smaken
för henne väckas. Sådan var äfven händelsen med Breda,
som föddes här den IG Aug. 1750. lians fader,
Dispa-schören von Breda, som härstammade från en Nederländsk
familj och var en förmögen man, hade en dyrbar samling
målningar, i synnerhet af Flamändska skolan, hvilken likväl
ej förmådde göra den uppväxande artisten till en
anhängare af denna skola. Härtill bidrog, utom hans egna högre
anlag, hans lärare, den värdige Porträltmälaren, Lorentz
I’aschs d. y , föredöme. Bedragen i sin förhoppning om
Mulare-Akademiens högsta pris och det denned förenade
■ese-stipendium, hvilket tilldelades Åkerström, ville han
hvar-keu mer täfla om delta understöd eller ens följa den väg
det föreskrifver dem, som kommo i åtnjutande deraf, utan
l°g i stället vägen till England, ditlockad af den store
Jo-Sl’a Reynolds’s rykte, med hvilken han för öfrigt
sympatiserade både i individuellt och konstnärs-lynne och hvars
maner han antog, su mycket en utmärkt talang kan forma
sig efter en annans maner. Det är samma storhet som
• denne, samma praktfulla kolorit, samma förmåga öfver
clair-obscuren, samma idealisering af sina originaler —
ty del var hufvudsakligen ål porträttmålningen han ägnade
siS •— och hvilka således vanligtvis hos honom framträda
mindre såsom mekaniskt fulländade kopior af ett mer eller
‘»indre vackert ansigte, än som på duken framställa idéer
*f den persons lynue, känslor och tänkesätt han haft att
\
måla. Denna förmåga beundrar man i synnerhet i de fyra
Talmännens, vid 1S10 års riksdag, porträtter, som finnas på
Stockholms slott. — Efter att i 9 år ha vistats i England
och under sin dervaro ha blifvit vald till ledamot af
Svenska Målare-Akademien, hemkom han år 1796 och förblef
alltsedan qvar i fäderneslandet, sysselsatt med sin konsts
utöfning. Hon var äfven tacksam mot honom och han
lör-tjente det genom ständigt nya och förträffliga arbeten, som
utgingo fran hans hand. Jemväl staten förglömde honom
icke. Han blef Professor i teckningen, Riddare af
Wasa-Orden och Adelsman. Ett missöde hvilade likväl öfver
hans sista dagar och förmörkade dem. Sedan den af
Gustaf IV Adolf beställda kröningstaflan, som Breda skulle
förfärdiga, aldiig fatt ens börjas af brist på utrymmej
lyckades det honom omsider att, ehuru först sex år efter Carl
XIII:s kröning, få begynna det förevigande på duken af
denna ceremoni, som Konungen åt honom uppdragit. Det
skulle likväl endast fä begynnas. Sergels attelier hade
härtill blifvit honom upplåten ;■ men oförmodadt hemkom
Professor Byström, som haft ett äldre löfte derpå. Taflan
måste flyttas, sålunda i hast nedtagas, förderfvades vid
hopläggningen samt under väntan på någon ny lokal för dess
uppsättning och ett mästerverk, som verlden med skäl
väntat häri få beundra, förvandlades till några spridda
fragmenter, som ännu i sitt förstörda skick väckte
konstvännens förljusning, men hvilka det icke en gång varit möjligt
att ens som sådana rädda undan förgängelsen. Det tros
att något politiskt sqvalîer och skuggrädsla, helt och hållet
utan Bredas förvållande, varit med bland de verkande
orsa-’ 1
kerna till denna ledsamhet, som träflade Artisten och hans
arbete. Detta obehag var ännu beklagligare genom sina
vidare följder, ty det tärde på den finkänslige konstnärens
lifstråd och lade honom för tidigt i grafven den 1
December ISIS.
14G.
Joiian Erland Reiin
var, såsom vi ofvan nämnt, Hårlemaus och Johan Paschs
samliding, född i Stockholm år 1717 och död der år 1793.
En ganska skicklig arkitekt och derjemte en utmärkt
målare lavyr-maneret, hvari han röjer mycken raskhet och
en stor stil. Hans arkitektoniska stil beskylles deremot
för mera täckhet och smånätthet, än grandiositet, eller att
vara hvad man kallade: Fransysk, men hvartill orsaken
kanhända får sökas i den på hans tid rådande smaken, mer än
i lians eget lynne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
