Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf III:s Samtida - 182. Christoffer Bogislaus Zibet - 183. Anders Sparrman - 184. Shering Rosenhane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjort myckel, ty det enda man om honom känner, är etl
skämtqväde kallad t : Kurriadcn, en prolog och eu
öfver-sättniug af operan Aline. Dessa ia och syaga produkter
voro väl icke tillräckliga, att förskaila honom elt rum i
Svenska Akademien; men som denna äfven, enligt sina
stadgar, horde cmottaga personer af upphöjd samhällsrang,
för att derigenom i en tid af ännu outvecklad smak och
själsodling gilva dess idkare i allmänhetens ögon ett
anseende, som de kanske eljest icke skulle vunnit, erhöll Zihet
år 17‘JO en plats i detta samfund. Emhetsmanna-banan
var hans egentliga verksamhetsfält och han röjde der
visserligen något inskränkta åsigtcr och absolutistiska
grundsatt-ser, men redbart alvar, outtröttlig arbelsamhet och sträng
redlighet. Såsom Direktör vid de kongl. Spektaklerna,
såsom Siats-Sekreterare för Utrikes Expedilionen och
Hof-Kansler ådagalade han i allt dessa egenskaper, och deras
följder på ärenderna hlelvo, hvad de måste blifva: ordning,
reda, rättvisa, men någon ensidighet. Styrelsen, hvars
nitiske tjenare han var, belönade honom med adelskap,
Fri-lierrlig värdighet och Nordstjerne- Ordens
Kommendörs-dekoration. Han tjenade henne likväl icke, som så många
audra, blott derföre, att hon var Styrelse, och för tillfället
Hinchado makten, utan derföre, att hennes grundsattser voro
hans egna, och om man icke i allt kan gilla dem,
förtje-°ar en sådan rättskaffenhet likväl altid aktning. Till följe
•’f sina principer Irodde han sig ej kunna qvarstå i tjenst
•lär do icke mera voro gällande, hvarföre han efter 1S09
“rs revolution nedlade’ alla sina eml-.eten. Sorgen öfver
denna hvälining, mer än ålder och sjuklighet, lade honom
koiTt derelter i grafven den 1(3 Maj.
183.
A KDEBS SrAllllMA k.
Ibland de utmärkelser, hvarpå Sverige är snart sagdt
:«inst rikt, är den, som vinnes genom resor och
upptäcker i främmande länder. \i sakna den väl icke he t och
hållet, men den tillhör nästan ensamt en korrl period:
sedare hälften af förra århundradet. Sparrman var en son
denna ^period. lian föddes den 27 Februari 1748 i
^licnsta församling i Upland, der hans fader var Prost och
%rkoherde. Vid Upsala, der han studerade medicin och
»aturalhistoria, hade han den lyckan, alt bli en af Linnes
^“rjungar och utmärktes snart af denne susom en af de
‘"est hoppgifvande. En annan, föga mindre, lycka tillföll
*10»oni, då han Sr 1765 fick, såsom Uppbördsläkare,
åt-^Ija den förljente Kaptenen Ekeberg på en af dess
Oslin-’l’ska resor, hvarifrån han återkom år 17C7, ty så låug tid
erfordrades du för dessa färder. Sparrman var värd en
sådan Chef och förstod atl draga nytta af hans ledning.
Denna första lärospån ökade likväl endast hans begär atl
ännu en gång få beträda samma bana, och äfven härtill
hade han atl påräkna Ekebergs biträde, hvilken ulverkade
tillåtelse för en Svensk lärd, alt få anställa naturhistoriska
forskningar på Kap-landet. För att underlätta dessa, och
tillika bespara kostnaden, öfverenskoms det, att denne man
skulle undervisa lvesidenlens på Bayfalso barn i
Mathema-tik, Geografi och Franska spiåket. Till ett sådant företag
kände Linne ingen värdigare, än Kandidaten Sparrman, som
Ostindiska Kompagniet också, på den store
vetenskapsmannens begäran, beviljade fri resa dit. Den anträddes år
¡772. Sedan Sparrman på Kap och i Bayfalso anställt
ilera ulflykter i det inre af landet, hvilka alla blefvo af
väsentlig vinst för Naturhistorien, åtföljde lian, i sällskap
med den namnkunnige Forster, Kaptcu Cook på dess resa
till Södra Polen, hvarifrån han först år 1775 återkom till
Kap. Nu förelog han en vidsträckt färd inåt
Hottentolt-och Kafferlandet, på hvilken han tillbragle 8 månader.
Of-ver denna resa har lian förfallat en utförlig beskrifning,
hvars böljan ulkom 17S3, men dess slut icke förr än år
ISIS. TJuder bortovaron hade han bjifvit piomoverad till
Medicinae Doktor, och utnämndes efter hemkomsten Iill
Intendent öf\er Vetenskaps-Akademiens Naturaliekabinett. Ar
17S7 utsändes han tillika med Herrar Arrhenius och
Wad-ström till Senegal och Kap-Verds-öarna, alt ulse någon
tjenlig kolonisations-plats, hvilket företag likväl, såsom vi
förut nämnt (se Wadströms biografi) icke hade önskad
framgång, hvarföre Sparrman återvände till fäderneslandet. Han
förordnades nu till Historia; Naturalis och
Farmaciaj-Profes-sor i Stockholm och sedermera till Assessor i Kollegium
Medicum. Denne förljente mans död inträffade d. 9 Aug.
1S20 i hans 73 års ålder. Han var ledamot af
Velen-skaps-Akademien och en mängd utländska lärda samfund.
Anmärkningsvärdt nog är, alt han icke hugnades med något
af de vanliga profven på Kongl. Nåd och icke heller med
några nlkomst-medél, livartill han syntes hafva ägt
rättmätiga anspruk.
184.
S IIE It I N G ROSHNHANE
föddes den C Januaai 1754 på Torps sätesgård i
Södermanland, som ägdes af hans fader, Kammarherren Friherre
Rosenhane. Föräldrarnas börd och förmögenhet satte dem
i tillfälle, att gifva sonen en vardad uppfoslran, hvilken
gjorde honom skicklig att inträda i Kabinettet för Utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
