Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf III:s Samtida - 203. Anders Johan Hagströmer - 204. Elias Salomon - 205. Zakarias Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anders Johan Hagströjier,
son a£ Bruksinspektören Jakob Högström, föddes på Länna
Bruk i Södermanland den S September 1753. Hans
undervisning började vid Strängnäs Gymnasium, hvarifrån han,
endast 12 år gammal, skickades till Upsala, der han hade
den lyckan, att få under Linnés handledning studera
Na-turalhistorien. Han hade beslutat välja sin farfaders och
farbroders lefnadsbana, hvilka båda voro läkare, men
medellöshet tvang honom, lik så mången annan yngling med
goda anlag, att afbryta sina studier och år 1769 hos en
Fältskär i Stockholm låta som gesäll inskrifva sig på tre år.
Detta albrott var likväl för honom icke utan sin nytta, ty
liau lärde sig härunder många praktiska handgrepp och
försummade icke heller att på lediga stunder afhöra
föreläsningar i anatomi, naturalhistorie och barnförlossningskonst
•fl. m., så att han år 1772 kunde antagas till
lvompagni-liirurg vid Nerikes och Wermlands Regemente och
anställdes följande året som Underfältskär vid Gardet i
Stockholm. Bekantskapen med Wargentin förskaffade honom
tillträde till Wetenskaps-Akademiens bibliothek, och ett svar
på dess utsatta prisfråga: Om botemedel emot elakartade
fläck- och rötfebrar, belöntes med Akademiens högsta
ac-Cessit, en icke ringa utmärkelse för en 20 års yngling.
Han anställdes sedan vid Serafimer-Lazarettet, och ingick
derjemte i Fältskärs-Societeten. Ar 17S0 började han, tillika
’»ed Professor lCrak, utgifva Veckoskriften: För Läkare och
Naturforskare. Av 17S1 promoverades han ändteligen i
A-ho till Medecinedoktor. Redan nu var han känd som en
lnan af iusigter och sjelfständig forskning och hans
befordringar inom sitt yrke blefvo således, ehuru icke utmärkt
Sllabba, likväl icke altförlänge fördröjda och alltid
välför-’¡euta. Således erhöll han förtroendet, att, jemte
Schulzen-^eim, besörja Kronprinsen Gustaf Adolfs koppympning och
några nr senare vara honom följaktig på en resa inom
r>ket, blef Regementsfältskär vid Lif- Gardet,
Pharmacie-^1’ofessor, Assessor i Kollegium Medicum och, när det
för-’■andlades till Sundhets- Kollegium, Medicinul-llåd, samt
ändt-^gen General-Direktör ölver sjukvården och Lazaretterna i
r’ket. Derjemte pryddes han med Wasa- och
Nordstjerne-Ordnarna, upphöjdes i Adligt stand, blef ledamot af
We-lensknps-Akademien och åtskilliga utländska lärda samfund,
’^tt de Kongl. utmärkelserna voro icke verk al den
till-Ulliga nåden, utan verkliga garder ut den sanna förtjensten,
kan synas deraf, att han erhöll motsvarande, och kanske
mera hedrande, aktningsbevis af sina kamrater och
^isciplar. Desse senare läto gravera hans porträtt och de
förre läto förfärdiga hans byst (ett arbete af Gölhe) att
"Ppställas i Carolinska Institutets stora lärosal. Han hade
förvärfvat anspråken på en sådan heder, icke blott genom
S’Q egenskap af eu särdeles kunnig och skicklig Läkare,
,ltan äfven genom sin personlighet och sitt verksamma nit
°r sin vetenskaps befordran. Då han år 1801 erhöll en
Suldniedalj af 28 dukaters vigt af Direktionen öfver Gustafs
^rättning; för svaret på dess prisfråga omJ «Bästa sättet
en allmän fattigvård i Stockholm,;) öfverlemnade han
n’edaljens värde ut Direktionen att användas till förman för
fattiga arbetande; åt Svenska Läkaresällskapet skänkte han
2000 Rdr, sina instrumenter och sin boksamling åt
Kollegium Medicum; hans hus var en samlingsplats, ej blott
för personer af den förnäma verlden — ty den fordom
fattige ynglingen hade genom sin praktik blifvit en
välmående man — utan is3’nneihet för Läkare och
vetenskapsmän, och hans bord, hans kassa, lians samlingar och
hans rad stodo alltid öppna för medellöse studerande. Han,
som återställt sa mångens hälsa, kunde likväl icke rädda
sig sjelf undan loljderna af öfverdrifna ansträngningar, och
under de sista tio aren af sin lefnad var han en krympling,
gaeude pa tvänne kryckor, hvartill hans stora och tunga
kropp mahända också till en del var anledning. Han
fördrog emedlcrtid dessa missöden med lugn och tålamod,
så mycket mer som han för öfrigt icke plågades af någon
sjuklighet. Han ailed den 8 Mars 1S30 i en ålder af 76
och ett hälft år.
204.
Elias Salomon,
son af Badare-åldermannen Salomon, föddes i Stockholm
den 9 Mars 1751 och antog sin faders yrke som kirurg.
Ar 1775 öppnades likväl för honom en vidsträcktare
ut-sigt, då han blef elev hos General-Direktören Acrell,
hvil-ken begagnade honom till åtskilliga Kirurgiska förrättningar
inom hofvet. Hans härvid ådagalagda skicklighet äfvensom
hans angenäma sätt att vara och lians fördelaktiga yttre
ådrogo honom Gustaf den lll:s uppmärksamhet, så att han
år 1772 erhöll Assessors fullmakt, och utnämndes till
Konungens förste Lifkirurg i survivans. Denna ynnest ökadrs
ännu mer, då han år 1783 fått behandla Konungens
armbrott på Parola malm. Han fick medlölja på den Italienska
resan och blef år 17S4 i Bologna upphöjd till Förste
Lif-medikus samt Assessor i Kollegium Medicum. Denna
utmärkelse var så mycket större, som Salomon ännu icke var
promoverad Doktor, hvilket han ej blef förrän följande
året eller den 14 Junii 1785. Hans vård om Konungens
armbrott hade af Serafimer-Gillet belönats med en gåfva
af 3000 Daler Kopparmynt. Afven genom GustafIII:s död
tog hans lycka icke slut. Gustaf Adolf utnämnde honom till
Riddare af Wasa-Orden, sin Förste tjenstgörande Lifmedikus
och Vice Pia:ses i Kollegium Medicum med Arkiaters titei.
Sjuklighet tvang honom likväl att år 1S07 taga afsked
från dessa båda befattningar, och han ailed den 19 Februari
år 1808, icke fullt 57 år gammal.
205.
Zakarias Stra.vdrerg
är namnet på, om icke en af Sveriges störste Läkare,
åtminstone på en af dess utmärktaste menniskovänner och
patrioter. Han föddes den 12 October 1712 i Sunds
för-samliug i Ostergöthland, der hans fader var Kyrkoherde.
Hans lefnadslopp innehåller ingenting märkvärdigt, hvilket
sällan är fallet med män af hans klass, ja, icke ens det,
som man eljest kan uppräkna oin andra vetenskapsmän och
Läkare, nemligen deras befordringar och de distinktioner,
hvarmed de hedrats. Strandberg åtnjöt nemligen inga så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
