Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf III:s Samtida - 225. Clas Fredriksson Horn - 226. Malte Ramel - 227. Erik af Sotberg - 228. Peter Adolf Hall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men, och i andan denna veka känslosamhet, som utgjorde
mannens karakter, utan högre känsloflygt eller redbar kraft.
Då Engelsmännen hotade Köpenhamn ar ISO!, blef Horn,
såsom Fortiiikations-officer, använd vid försvarsanstalternas
ordnande. Detta väckte Gustaf Adolfs missnöje, hvilket
han äfven tillkännagaf vid det samtal, som han icke långt
dereiter i Helsingborg hade med Danske Kronprinsen.
Som denne icke ville låta en så ringa anledning rubba det
goda förståndet med Sverige, minst i ett ögonblick, då han
önskade dess medverkan mot den gemensamme fienden,
befalltes Horn aflägsna sig från Danska staterna. Han
flyt-tade då till Lybeck, i hvilken stad han bodde när den år
1S06 intogs af Fransmännen. Han lärer sedan ha bott
på åtskilliga andra ställen i Tyskland, men återvände år
1813 till Köpenhamn, naturaliserades som Dansk undersåte
och afled år 1S23.
226.
Malte Ramel
var en af de många, som genom sin börd och sin
förmögenhet erhöllo en slags betydenhet och anseende, hvilka
de ej genom personliga egenskaper skulle kunnat vinna.
Han föddes den 27 Maj 1747 Hans fader, Friherre
Ramel, Öfverste för Skånska kavalleriet, var en rik man och
sonen, gynnad af dessa ärfda företräden, behöfde icke
några andra och hade hvarken förmåga eller ärelystnad nog, att
eftersträfva dem. Icke destomindre hopades de på honom
utan att han sökte eller knappt nog ville det. Anställd,
efter genomgångna studier, vid Svenska Beskickningarna i
London och Paris, samt vid hofvet, blef han år 1778
Minister i Spanien, der han tillbragte 2:ne år, utnämndes ar
1781 till Hof-Kansler och 17S6 till Riks-Råd, hvarifrån
han fick afsked efter säkerhetsaktens införande; utsågs år
1803 till Guvernör för Kronprinsen Gustaf, och då denna
befattning upphörde genom 1809 års revolution, kallades
han, såsom en slags tröst, till Drottningens
Oiverstemar-skalk. Han hade likväl nog tackt, att afsäga sig denna
bederspost hos den Kongl. Familj, som uppstigit genom
den dynastis fall, han tjenat under hela sin föregående lef
nad. Han blef kommendör af Nordsljerne-Orden och
Se-rafimer-riddare, samt ledamot af både Witterhets- och
Svenska Akademierna, således eröfrande alla både statens
och snillets yttre hederstecken, utan att veterligen hafva
gjort något, som berättigade honom till endera. Gustaf
Adolf gynnade honom sannolikt för det hans fader gjort
det; men denna sistnämnda företeelse kan sannolikt endast
förklaras af den konsideration, Gustaf någon gång trodde
sig böra hysa för aristokratien, i det han upphöjde ett eller
annat af dess anseddaste namn. Ramel syntes honom
sannolikt härtill mest ägnad genom sin stilla och fredliga
karakter. Han alled den 31 Januari 1824, nära 77 år
gammal.
227.
EniK AF SoTliEKG
föddes i Wadstena den 26 Maj 1724. Denne man är icke
särdeles märkvärdig, hvarken genom sina lefnadshändelser
eller sina vittra idrotter, men en af dem, som vår
litteratur likväl bör tacksamt ihogkomma för sina vackra
bemödanden för henne och lör Svenska språket. Ihre antog
honom till sin Amanuens for att undersöka Codcx
Argen-tcus, och redan detta uppdrag talar till förmån för mannen,
äfvensom det hade inflytande på hans studiers och
verksamhets rigtning, ty en elev af Ihre kunde svårligen undgå
att göra mer än vanliga framsteg i filologien, livarföre
också det arbete, för hvilket efterverlden mest håller
ho-hom räkning, är hans Anmärkningar öfver Svenska
språket. Man har dessutom af honom äfven några andra, såsom
tal öfver sin lärare och gynnare Ihre, öfver Berch, öfver
Dalin och Klingenstjerna, då de båda nedsattes i den
minnesvård på Lofö Kyrkogård, hvari deras stoft förvaras, samt
en öfversättning af Yoltaires Zairc. Dessa arbeten, tillika
med hans lärdom och flit, beredde honom först en plats
som Lektor i Moralen och Historien, vid Ivadettkorpsen i
Carlskrona och, efter återkomsten från en resa till Tyskland,
Schweitz, Frankrike och England, Informators-beställningen
för Prinsessan Sofia Albertina, hvarvid han erhöll titel af
Assessor, tn titel, som han sedermera utbytte mot dem af
Lagman och Kansli-Råd. Hans förtjenster om hans höga
elevs bildning belöntes ytterligare med Adelskap och
Nordstjerne-Orden. Ilan afled den 30 December år 1782.
228.
Peter Adolf Hall.
Ehuru föga Sverige fick njuta frukterna ef denne mans
snille, är han likväl en af dem, som det med stolthet
räknar bland sina söner. Född den 23 Februari 1739 i Borås,
der fadren var Handlande, bestämdes han af denne till
hans yrke; men naturen hade för honom utstakat en annau
bana, på hvilken han väl ej skulle vinna rikedom och
verldslig njutning, men så mycket mer ära och inre
tillfredsställelse. I Upsiila, der han studerade, egnade han
sig i synnerhet åt en undervisningsgren, som för de fleste
ynglingar blott är ett nöje, en bisak, men som för honom
var hufvudsak: ritkonsten, och reste, för alt förkofra sig
deri, först till Berlin och sedan till Hamburg.
Återkommen till Sveeige rönte han icke den uppmärksamhet och
välvilja han tyckte sig förtjena, och då han målat det
porträtt af Kronprinsen Gustaf, som utsändes till dess
trolof-vade, den Danska prinsessan, hade han till och med svårt
att utbekomma det ringa arfvodet derföre, han så väl
för-tjent. Förtrytelsen häröfver förmådde honom att lemna
fäderneslandet, hvilket han föresatte sig att aldrig återse,
en föresats, som han beklagligen blef alltför trogen. En
Svensk målare, den ryktbare Roslin, hade redan gjort lycka
i Paris och Hall beslöt att äfven vända sig dit, för alt
förkofra sig i konsten. Då Roslin fick se ett af hans arbeten,
sade han: »Har Ni kommit hit för att lära er måla, så
vänd om igen, ty här finnes ingen som kan lära Er». Hall
stannade emedlertid qvar i Paris, med mycken välvilja
omfattad af sin landsman. Han blef snart dess rival i ryckte
och anseende, ehuru han gick en annan väg och ägnade
sig åt miniatyrmålningen, hvari han anses som den störste
mästaren, åtminstone som den störste på sin tid. En tafla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
