Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl den XII:s Samtida - 243. Sven Lagerberg - 244. Nils Gyldenstolpe - 245. Hans Clerck - 246. Nils Gripenhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven Lageuderg
föddes den 28 Mars 1672 på Stora Kärr i Westergöthland,
som egdes af hans fader, Häradshöfding Lagerberg. Denne
Öns^ ’o-u- sonen beträda sin lefnadsbana, men som
ynglingen’’11 , en oöfvervinnerlig lust för krigsyrket, måste
han ge vika för denna böjelse och Sven ingick år 1690
som Sergeant vid Skaraborgs regemente. Först iem år
senare blef han befordrad till Officer, afgick med regementet
till Tyskland år 1G99, och åtföljde det sedan nästan
oaflåt-ligt under hela det adertonåriga kriget. Efter Wipreks
stormning den 7 Januari år 1709 utnämndes han till Major,
såsom belöning för sin dervid ådagalagda tapperhet. I
slaget vid Pultava gick en kula genom hans kropp och han
trampades dessutom illa under hiistfötternn; men en ryttare,
som fauu honom i denna belägenhet, tog honom, ehuru
sjelf sårad, upp från valplatsen, lade honom på ryggen af
sin häst och förde honom undan fienden. Han lyckades
R följa Konungen till Tu’kiet, der han, ehuru långsamt,
ålerstälides till hälsan och skickades följande året som
minister till Kanen i Krim, hvilken han förmådde till ett
infall i Ryssland, hvari L. deltog, äfvensom i det derpå
följande Turkiska fälttåget till Pi uth och i kalihalikén i
Bender. Ar 1714 utnämdes han till Öfverste för
Kronobercs-Regemente och afgick till detsamma, som då låg i Wismar,
hvilken stad måste uthärda en lång belägring af de allierade,
och slutligen af dem intogs, dock med det vilkor, att
gar-^izotien fick fritt aftåg till Sverige. Ar 1717 befordrades han
’¡11 General-Major och Chef för Skaraborgs regemente, med
hvilket han bevistade fälttåget i Norrige följande året. Efter
KMllngCns död borde han, såsom tillgifveu det Iiolsleinska
partiet, enligt det rådande systemet, ha blifvit allägsnad och
tjllbakasatt; men de maktägande funno äfven nyttigt, att
draga några af detta parti på sin sida, och då L. åtnjöt
ellnjSn aktning såsom en tapper krigare, en skicklig
stats-’nan och en oförvitlig medborgare, var han en af dem,
ni«d hvilka ett undantag gjordes. Han blef således år 1719
upphöjd i Friberrligt stand,’insattes iden kommission, som
^ulle granska Upphandlings-Deputationens förvaltning och,
•få Statskontoret skulle erhalla en särskild President, utsngs
W dertill. Ar 1723 valde hans stånd honom till
Landt-^arskalk, i hvilken brydsamma befattning han hade den
lyckan att vinna förlroende och tillgifvenhet af alla
menings-f’aktioner. Han utnämndes väl samma ar till President i
Qotha Hof-Rätt, men kom ej att tillträda detta embete,
^(edan han strax derpå inkallades i Radet. År 1731 blef
Grefve och afled i Stockholm den 7 Oktober 1746.
244.
Nils Gyldens t o lte,
s°n till Professorn och Assessorn i Åbo Hof-Rätt
Wexio-51*ys, sedermera adlad under namnet Gyldcnslolpe, föddes
j Abo den 5 November 1642. Såsom son af en lärd man,
^ef lärdomen icke blott hans ändamål, utan äfven ett medel
lycka. Det slog honom cj heller felt, och han blef
iJCnom den och sin praktiska duglighet allt hvad man i|
hans fädernesland kunde blifva.’ Sedan han ingått i
Kansliet och Justitie-revisionen, samt på sistnämnda ställe
hunnit till Revisions-Sekreterare, skickades han år 1669 till
den Extra Ord. Ambassaden vid Konungavalet i Pålen, och
hans dervid ådagalagda skicklighet belöntes med
Häradshöf-dingstjensten i Askims härad i Elfsborgs Län. Flera
beskickningar och underhandlingar anförtroddes honom sedan, i
synnerhet i Frankrike, Holland och Danmark, hvarefler han
utnämndes till Konungens Öfverste-Ombudsman, Hofkansler,
Landtmarskalk vid 1689 års riksdag, Kongl. Råd, en af
ledamöterne i regeringen under Carl XII:s minderårighet,
Friherre, Grefve och Lunds Akademis Kansler. De båda
sista utnämningarna tvekade han länge att emottaga,
Gref-vevärdigheten emedan han ansåg den för en tom titel, och
Kanslerskapel emedan han oj var öfvertygad att han dertill
ägde erforderliga insigter. Han gaf likväl slutligen vika för
Konungens bestämda önskan, och Lunds Akademi har
honom att tacka för många nyttiga inrättningar. Carl XII
visade honom samma förtroende som hans far och utnämnde
honom är 1705 till President i Kansliet. Han afled den
4 Maj år 1709.
245.
Hans Cleick
föddes i Stockholm den 3 Juni 1639. Hans fader var
Amiralen Clerck, hvars ätt härstammade från Skuttland.
Uppammad i fadrens yrke, försummade han likväl icke
studierna, dem lian började i Upsala och fortsatte i Oxford
och Leyden. Ar 1661 åtföljde han Svenska ambassaden
till London, men ingick snart i Amiralitetet som Löjtnant,
hvarefter han företog en utländsk resa och tjenade i åtta
år på Holländska flottan, hvarunder han bevistade en mängd
sjödrabbningar. Det utbrusma kiiget mellan Sverige och
Danmark återkallade honom till fäderneslandet. Hans
utmärkt kloka och manliga förhållande härunder, särdeles
efter det olyckliga slaget den 1 Juni 1675, der han blef
illa sårad, men likväl samlade den skingrade Svenska flottan,
som han återförde till Dalarön, förskaffade honom befälet
öfver densamma och Amiralsvärdigheten. ’Han blef sedan
efter hand Landshöfding i Westerbotlens, Calmar och
Södermanlands Län, Friherre, President i Götha Hof-Rätt och
Kongl. Råd, men hvilka båda sistnämnda värf han knappt
hann emottaga, emedan han afled den 18 April 1711 i
Arboga, dit Senaten flyttat undan för pesten. Vid den ar
17 10 sammankallade riksdagen utnämndes han väl till
Landtmarskalk, men kunde för sin sjuklighet föga befatta sig med
ärenderna, som för det mästa sköttes af Vice-Landtmarskalken,
Friherre Cronhjelm. Clerck ansågs på sin tid för en ganska
skicklig skeppsbyggmästare.
246.
Nils Gbipenhjelm,
son till Carl XI:s Informator Figrelius adlad Gripcnlijelm,
föddes år 1647. Det missnöje, Konungen trodde sig äga
rätt att hysa mot fadren, öfvergick likväl icke på sonen,
hvilken han tvärtom visade aktuing och förtroende, som
enne äfven förtjente genom sina insigter och sin embets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
