Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Samtida utmärkta Personer
- 290. Carl Johan Schönherr
- 291. Olof Swartz
- 292. Johan Wilhelm Palmstruch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gaf sig tillkänna af den förra medelst en förläning af
Kommerseråds-titel och af de senare genom hans val till
Deputerad för Societeten och vid 1809 års riksdag till
Representant för Stockholms stad. Här blef han ledamot
i Besvärs- oeh Ekonomi-Utskottet och hans åtgärder vid
Riksdagen förvärfvade honom till den grad hans
kommitenters bifall, att de, såsom vedermäle deraf, förärade honom
en gulddosa. Han hade likväl andra egenskaper, än den
industriella verksamhetens, hvarmed han kunde göra
anspråk på en större uppmärksamhet och gagna i högre
mått. Det var nemligen på den vetenskapliga banan.
Redan år 1806 började han utgifva sin Synonymia
Insectorum, som år 1808 förskaffade honom ett rum i
Vetenskaps-Akademien. Då han år 1812 nedlade sin
fabriksrörelse och flyttade till Säteriet Sparresäter i
Vestergöthland, der han alltsedan förblifvit boende, fick han mera
ledighet att egna sig åt sin älsklings-sysselsättning:
Naturalhistorien, och har i den utgifvit flera skrifter, särdeles
om maskarna och afhandlingar i landthushållningen, hvilka
spridt hans namn kring Europa oeh förvärfvat honom en
plats i trenne Vetenskaps-Akademier och fjorton lärda
Samfund. År 1829 utnämndes han till Riddare af
Nordstjerne-orden.
291.
Olof Swartz.
Denne namnkunnige vetenskapsidkare och
naturforskare föddes den 21 September 1760 i Norrköping, der
fadren var Fabrikör. Studerande i Upsala år 1778,
röjdes hans håg för naturhistorien derigenom, att han redan
följande året företog en botanisk resa, först kring Mälaren
och sedan till norra provinserna och Lappmarken. Den
var endast förebudet till en vigtigare och vidsträcktare,
som han år 1783 på egen bekostnad anträdde till Norra
Amerika, derifrån till flera af Vest-Indiens öar, och på
hvilken han tillbragte fyra år. Ett fördelaktigt
tjensteanbud, som på Jamaica gjordes honom, afslog han och
återkom om hösten år 1787 till fäderneslandet. Under
tiden af hans frånvaro, hade han blifvit promoverad till
Medicine Doktor, och utnämndes år 1791 till Professor
vid Bergianska Trädgårdsskolan i Stockholm. År 1807
valde Vetenskaps-Akademien, hvars ledamot han blifvit
redan år 1789, honom till Intendent vid sitt Museum, och
1811 till sin Sekreterare. År 1813 blef han Professor i
Botaniken och Natural-historicn vid Carolinska Institutet i
Stockholm och utmärktes af Regeringen med Wasa- och
Nordstjerne-orden. En förtidig död bortryckte honom från
vetenskaperna och fäderneslandet den 19 September 1818.
Han var väl då 58 år gammal, men en sådan man, som
Swartz, dör alltid för tidigt, helst då en verksamhet
afbrytes, som ej röjde några spår af åren. I den korta
biografi, vi begagnat vid författandet af detta utkast,
upptager listan på hans efterlemnade skrifter nära åtta sidor.
De förnämsta af dessa äro: Noova Genera et Species
Plantarum. Nya Svenska Ekonomiska Diktionären, en Vestindisk
Flora, resultatet af hans resor, samt Svensk Botanik och
Svensk Zoologi. Det lärer knapt behöfva nämnas, att en
mängd lärda sällskaper kallade honom till sin ledamot.
Hans vänner — och dessa voro ganska många — uppreste
på Solna kyrkogård, der han ligger begrafven, öfver
honom en minnesvård, hvilken kan anses som en gärd af
aktning, ej blott åt hans vetenskapliga förtjenster, utan
äfven åt hans ädla och älskvärda karakter.
292.
Johan Wilhelm Palmstruch.
Vi hafva i den föregående biografiska notisen om
Swartz nämnt tvenne af hans förnämsta arbeten: Svensk
Botanik och Svensk Zoologi. En händelse gör, att
nummerföljden af dessa porträtter lemnar oss tillfälle, att i
ordningen omtala den man, hvarigenom det blef för Swartz
möjligt, att låta dessa arbeten framträda i dagen:
Ryttmästaren Palmstruch, född i Stockholm den 3 Mars 1770.
Hans fader var Majoren U. R. Palmstruch, och sonen
egnade sig, som ofta händer, utan pröfning af egna anlag
oeh böjelser, åt det stånd, som var fadrens: d. v. s. det
mililäriska, samt blef, efter den tidens bruk, redan 1775
Sergeant och 1781, således som ett elfvaårigt barn,
Fänrik vid Uplands Regemente. Hunnen till den ålder, då
han skulle inträda i tjenstgöring, kände han likväl sjelf.
att om han var ämnad till krigsyrket, var det åtminstono
icke vid infanteriet, hvarföre han år 1786 begärde och
erhöll transport till arméens flotta. I det krig, som kort
derefter utbröt, fick han tillfälle att ådagalägga, det hans
val varit rigtigt såvida, att han väl fyllde sin plats,
ehuru framtiden utvisade, att platsen dock icke varit
hans egentliga. Han utmärkte sig i flera träffningar,
särdeles i del olyckliga slaget vid Svensksund den 24
Aug. 1789, som förskaffade honom befordran till Löjtnant, och i
det på samma ställe följande året gifna, som var bestämdt
att godtgöra förlusterna i det förra. Härunder blef han
utnämnd till befälhafvare för mörsare-divisionen och
agerade med sådan säkerhet, mod och precision, att han
ådrog sig Konungens uppmärksamhet och belönades med
Svärds-orden. De utnämningar och befordringar, han
erhållit, voro emedlertid verkliga blott till
tjensteåligganderna, men ej till förmånerna, ty ehuru Fänrik år 1781,
tillföll honom likväl icke lönen för denna plats förr än tio
år senare, och äfven då han år 1793 undfick Kaptens
fullmakt, men icke mer än fullmagten, insåg han att denna
bana icke erbjöd honom annat än en onyttig glans,
förenad med armod och skuldsättning. Han sökte derföre
transport till Adelsfanan, hvilken då var en slags militärisk
pensions-anstalt, och blef år 1796 Ryttmästare
derstädes. Palmstruchs afsigt var likväl icke, som mången annans,
att gagnlöst förtära platsens inkomster, utan att i dem se
vilkoret för en redbar verksamhet. Denna ådagalade han
först, då han antog en lärarebefattning vid det af
Fribyggare-Sällskapet stiftade Lyceum, och sedan i en större
skala genom utgifningen af Svensk Botanik, hvartill texten
författades först af Professor Quensel och sedan af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:30:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/portr427/0198.html
