- Project Runeberg -  427 porträtter af namnkunniga svenske män och fruntimmer /
138

(1847) [MARC] [MARC] With: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl XII:s Samtida - 295. Niklas Nordensvärd - 296. Otto Wellingk - 297. Georg Bogislaus Staël von Holstein - 298. Otto Wilhelm von Fersen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

genom sina kunskaper och sitt behagliga umgängessätt, en’
godsägares välvilja, till den grad, att denne utnämnde
honom till Guvernör för sina söner oeli deras förmyndare
efter sin död, ett verkligt sällsynt förtroende för en
främling och fiende. Ingen kunde likväl bättre förtjena ett
sådant. Fadren dog snart och Norin förvaltade så väl sitt
uppdrag, att han iekc blott förkofrade sina myndlingars
egendom, utan äfven förvärfvade sig deras varmaste
kärlek oeh tillgifveuhet. l)å freden ändtligen slöts och N.
kunde återvända till fäderneslandet, gjorde han reda för
*itt förmynderskap och skiljdes med saknad från
vnglin-garne, som i honom sågo sin andre far. Hemkommen,
utnämndes han till Major, adlades år 1727 under namnet
Nordensoärd och tog samma år afsked med
Öfverste-Löjt-nanls titel. Han ailed i Christinehamn år 1762, i en ålder
af 79 år, barnlös, och den adliga ätt, han börjat,
utslocknade med honom.

296.

han blef General-Major. Är 1731 upphöjdes han i
Fri-herrligt stånd, blef 1734 Landshöfding i Calinar och
erhöll 1743 en beskickning till Hertig Adolf Fredrik, att
underrätta honom om hans val till thronföljare i Sverige.
Denna beskickning hade till följd hans befordran till
General-Löjtnant. Adolf Fredrik förglömde ej den lyckligo
budbäraren, som af honom utnämndes till Serafimer-Riddaro
och Fältmarskalk. Han alled år 1764 i Malmö, der han
då var Landshöfding. Om honom berättas följande
äfven-tyr: Då han var fången i Moskva, gifte han sig der med
Generalens, Friherre Horns dotter och hennes inilytando
verkade så mycket, att han liclc utvexlas. Glömsk af
denna tjenst, förälskade han sig vid hemkomsten i en Fröken
Ridderskantz, hvars hjerta han äfven vann och bröllopet
skulle firas, då hans fru just på bröllopsdagen hemkom.
Denna hans trolöshet mot sin maka tycktes einedlertid icko
ha skadat honom i hennes ögon, lika litet som den
hindrade hans befordran och yttre lycka.

Otto Wellingk,

en äldre broder till den ryktbare General-Guvernören
Mau-ritz Wellingk, var född år 1649. Han hade redan
avancerat till Öfverste för ett Kavalleri-regemente, då han år
1676, tillika med sin ofvannämnde broder, utnämndes till
Friherre. Man har sedan ingen underrättelse om honom
förr än år 1700, då Carl Xll:s krig utbröt, i hvilket han
<lellog vid liera tillfällen. Sålunda kommenderade han

298.

Otto Wilhelm von Fersen

hör väl egentligen blott så vida till Carl XII:s krigare,
som han qvarstod i tjenst ännu vid början af denne
konungs regering, men kan ej nämnas bland hans krigare,
om man deribland vill lorstå endast dem, som loljde
honom i hans fälttåg. Då han likväl verkligen var hans

Svenska Arméens högra flygel i slaget vid Narva, anfördeJsamtiding och i öfrigt en utmärkt man, lia vi trott
ho-Kavalleriet vid passagen öfver Duna, utmärkte sig i åt- nom kunna med skäl försvara sin plats bland det Nordiska

skilliga drabbningar och vann, såsom sjelf befälhafvare,
en vigtig fordel öfver en Rysk korps vid Punitz, år 1704.
Tvenne år senare lemnade han den krigiska banan för att
öfvergå till den civila, då han utnämndes till Ivongl. Råd
oeh President i Abo llofrätt. Han var redan förut
upphöjd i Greiligt stånd. Det var honom icke beskärdt att
länge åtnjuta sina nya värdigheter, ty han alled år 1708
i Stockholm, ook den Grelliga ätt han stillat, utgick med
honom.

297. ’

Geoi\g Bogislaus Staël von Holstein.

Som denne man var en af dem, hvilka hade tillfälle
att göra siu krigiska lärospån under den store krigaren
Carl XII, anföra vi honom ibland hans samtida, ehuru hans
förnämsta veiksambetsbana infaller under en senare period.
Son af Ofversten vid Artilleriet i Ingcrmanland, Johan
Staël von Holstein, föddes han år 16ö6 och ingick som
lielt ung i tjenst, så att lian år 1709 redan var Kapten.
1 slaget vid Pultava blef lian fången, men var en bland
dem, som hade den sällsynta lyckan att frigifvas, oeh
al-färdades år 1711 af Senaten med ett uppdrag till
Konungen i Bender. Efter hemkomsten avancerade han till
Major, Öfversie-Löjtnant och Öfverste för Skaraborgs
Regemente samt inträdde någon tid i llolsteinsk tjenst, der

Lejonets kämpar, lian föddes i Rewal år 1623; dess
fader var Löjtnanten Herman Fabianson von Fersen. Vid

18 års ålder följde han sin fader öfver till Stockholm och
blef Hofjunkare hos Drottning Christina, ingick i krigstjenst,
bevistade fälttågen mot Danmark, samt under återstoden
af trettioåriga kriget, i hvars sista bragd: Prags eröfring,
han deltog och blef dervid utnämnd till Ryttmästare. Efter
freden gick han i Fransysk tjenst, återkom sedan till
Sverige och blef Kammarherre hos Carl Gustaf, hvilken
befallde honom åtfölja Drottning Christina till Danmark, då
hon lemnade fäderneslandet. Han var sedan Konungen följ—
agtig i Polska och Danska fälttågen och fick af honom,
såsom belöning för sitt välförhållande vid något tillfälle,
en gåfva af 1000 dukaler. Efter Konungens död utnämnd
till Landtråd i Estland, befullmäktigades han af Provinsens
Adel att år 1672 resa till Stockholm och söka bekräftelse
på dess previlegier. Här upphöjdes han, jemte sina båda
kusiner och sin yngre bror, till Friherre, samt kort
dcref-ter till General-Major och General-Löjtnant. 1 slaget vid
Lund blef han illa sårad och tillfångatagen af Danskarne,
som grymt behandlade honom. LTr stånd att betala den
fordrade lösen af 3000 Rdr, maste han qvarstamia i
fångenskapen ända tilldess han, efter Königsmarks seger
på Rügen, utvexlades mot någre Danske Officerare. Ar

1681 blef han Guvernör och sedan General-Guvernör i
Narva samt år 1693 Fältmarskalk, tog afsked år 1698
och dog år 1703 i en ålder af 80 år.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:30:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portr427/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free