Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl XII:s Samtida - 299. Carl Magnus Stuart - 300. Carl Gustaf Rehnsköld - 301. Theodor Ankarkrona - 302. Robert Lichtone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299.
Carl Magnus Stuart
härstammade från en Skottsk iilt af samma namn. Hans
farfar, år 1655 tillfångatagen vid Warbergs eröfring, gick
i Svensk tjenst och hlef stamfader för Stuartska slägten.
Mari känner ej Carl Magni födelseår, äfvensom hans yngre
lofnadsomständigheter ej äro uppgifna. Man vet blott, att
då han undervisade Kronprinsen, sedermera Konung Carl
XII, i Fortifikationen, var han Kammarherre och
General-Qvarterinästare. År 1700 följde han Konungen vid
landstigningen på Seland, som han ordnade oeh hvarvid han
hlef blesserad, var själen i flera dylika företag, serdeles
vid passagen öfver Diina, utnämndes till General-Löjtnant
och Ståthållare i Kurland, måste för sin sjuklighet lorana
arméen för att besöka varma bad och afled i Stockholm
år 1706.
300.
Cari. Gustaf Reiinsköi.d.
Denne man, som man ieke origtigt gifvit namn af den
Svenske Alexanders Parmenio, liknade verkligen sin
Mace-doniske föregångare i många hänseenden, ej blott genom
sina krigiska talanger, utan äfven deri, att lian, såsom
denne, misstroddes för att hysa mindre gynnande tänkesätt
mot Konungen. Född år 1651 i Stralsund, der fadren var
Kammar-President, skickades han till Lund att studera,
hvarefter han ingick i krigstjenst och utmärkte sig år 1676
i en träffning vid Tåstebro mot Danskarne, ådrog sig vid
flera tillfällen Konung Carl Xl:s synnerliga uppmärksamhet
och begagnades af honom, efter krigets slut, i liera
uppdrag vid Indelningsverkets organiserande. Vid Konungens
död var han General-Major, befordrades af lians son till
General-Löjtnant oeh var under hela den lyckliga hälften
af dennes laig, dess rådgifvare och högra hand, både i
rådslagen och på fältet. Det vore för tröttsamt att räkna
alla de större och mindre operationer, livari han deltog;
vi åtnöja oss med att endast nämna slagen vid
Frauen-stadt, der han kommenderade och slog Polackarne, och
der hans lyckas stjerna stod på sin höjd, samt det vid
1’ultava, der hon nedgick. Detta sistnämnda skedde ej
blott derföre, att han der var olycklig och föll i Kysk
fångenskap — ty det är ej framgången eller motgången,
som bestämmer menniskans eller krigarens värde — utan
derföre, att man tillskrifver oenigheten mellan Rehrrsköld
oeh Grefve Piper slagets missgynnande utgång, och att
nian tillvilcr It. ett visst småsinne och afund mot Grefve
Lewenhaupt, livilket i synnerhet skall hafva röjt sig vid
detta tillfälle. Om uppgiften är sann — och den saknar
åtminstone icke all grund — så är Relinskölds förfarande
*å mycket oförlåtligare, som han bättre än någon annan
borde känna, att all; här slod på spel, och att- hans
fäderneslands och hans konungs öde berodde på vinsten eller
förlusten al’ detta slag. Carl förändrade likväl icke sina
tänkesätt för honom, bibehöll honom, oaktadt frånvaron,
ständigt i sin åtanka och sörjde, så snart det var honom
möjligt, för hans utlöseu. Denna kunde likväl icke ske
förr, än år 1718 och på vilkor. att han ej skulle tjena
mot Ryssland. Relinsköld infann sig nu hos Carl i Norrige,
der lian emottogs med mycken välvilja oeh skickades till
Skåne, alt skydda dess kust mot ett befaradt infall från
Danmark. Ilan alled den 29 Januari 1722 under resan
från Stockholm till Kungsör, hvarest han ämnade
uppvakta Kouung Fredrik, som med sin gemål då befann sig der.
301.
Tiieodor Ankarkrona.
Rådmannens i Carlskrona ChristoiTers äldste son,
Theo-dor, föddes derstädes år 1687 och skickades vid 6 års
ålder till Amsterdam til! sin farbroder, som der var chef
för ett stort handelshus. Denne besörjde hans uppfostran
och placerade honom sedan på sitt kontor.
Ynglingens håg var likväl mera böjd för sjöväsendet, än för
.handeln, hvarföre han företog liera sjöresor, gick i
Holländsk tjenst och hade der tillfälle att komma under den
berömde sjömannen Farb i as befäl, livars mångfalldiga
krigsföretag ej sällan likna de gamla sagobjeltarnes
sjötåg. Härifrån trädde Christolferson i Engelsk tjenst, der
han befordrades till Officer. I!an insåg likväl, alt under
elt krig med sjömakter, var det fäderneslandet som
förnämligast hade anspråk på hans arm, och han återvände
således år 1711 till Sverige, livilket han lenmat som barn
och der han nu nästan var en främling. Anställd i Svensk
tjenst, fick han flera tillfallen alt utmärka sig mot rikets
fiender orb erhöll äfven de hedrande uppdragen, att till
Sverige återföra först Konung Stanislaus och sedan Carl
XII, då denne, efter femton års frånvaro, omsider återsåg
sitl land. Ilans förtjensler och insigter belöntos eller hand
med befordringar och utmärkelser. Han blef således
Adelsman år 1717, Amiral 174 2 och följande året
Landshöf-ding i Stockholms län, Kommendör af Svärdsorden vid
dess stiftelse 1748 och Ledamot af Vetenskaps-Akadeniien.
Han alled år 1750. Sjell’ barnlös, erhöll han likväl
tillstånd att öfvecflytta sitt Adelskap på sina slägiingar.
302.
Robert LicnToxrr.
Ätten härstammade, likt flera af dem. hvilka gjorde
sig clt namn under 16:de oeh 17:de seklet, från Skottland.
Roberts far stupade som Öfversfe i slaget vid Wittstock
år 1636. Ilan sjelf var född i Perno Socken i Nyland
den 8 Augusti 1631. Vid femton års al der tog han tjenst
som soldat oeh bevistade slutet af Trettioåriga kriget samt
Carl Gustafs fälttåg i Polen och Danmark. Ef!er att
hafva genomgått alla grader, blef han ar 1675 Öfversfe vid
Xya Adelsfanan och Friherre. Sedermera avancerade lian
till General-Major, General-Löjtnant, (ffiuvernör öfver
Estland, detsamma öfver Jönköpings och Kronobergs län runt
år 1687 Kongl. Råd. President i Åbo Ilofrätt och Grefve..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
