Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl XII:s Samtida - 317. Elias Brenner - 318. David Klöker von Ehrenstrahl - 319. Johan Peringsköld - 320. Arvid Bernhard Horn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317.
Ehas Brenner.
Denne utmärkte miniatnr-målare och myntsamlare, livars
ryktbara frus biografi vi förut i detta verk behandlat
(so N:o 25), föddes i Storkyro prostgård i Österbotten den
8 April 1047. Vid 10 års ålder skickad till Upsala,
väckte han der uppmärksamhet genom sin ovanliga
färdighet i ritning, och antogs’till ritare vid det då nyligen
inrättade Antiqvitets-Kollegium. Ilan användes af detsamma
att afrita en mängd älderdomslemningar, och år 1G77
efterträdde han en alliden Fransman i dess befattning såsom
Ilof-miniatur- och vapen-målare. Han skall ha varit så
utmärkt skicklig i miniatur-målning, att hans arbeten
ådro-go sig uppmärksamhet äfven i andra länder, der denna
konst var mera allmän, och Konungen i Frankrike skall ha
sökt förmå honom inträda i sin tjenst. Under den
bekante mecenaten Magnus De la Gardies auspicier började han
utgifvandet af en samling Svenska mynt: Thesaurus
Nutn-morum Soeo-Golhicorum, som vann mycket bifall och som
Carl XI uppmuntrade med ett anslag samt författarens
utnämning till Assessor i Antiqvitets-Kollegium. B.
samlade ett ansenligt förråd af mynt, först med allmänna
medel, och när dessa upphörde, med egna, och han anses
som myntkuuskapens fader hos oss. lian upphöjdesår 1712
i adligt stånd, och afled den IG Januarii 1717.
318.
David Klökeu von Eurenstrahi,,
född i llamburg år 1G29, ägnade sig i början åt den
civila tjenstemannabanan, ingick vid 17 års ålder i Svenska
Kansliet och gjorde tjenst der vid Westfaliska fredens
af-slutande. Hans sysselsättning vid lediga stunder var
ritning, men ynglingen märkte snart, att detta tidsfördrif
var det yrke, hvartill naturen bestämt honom. Ilan
vinu-lade sig dcrföre om vidare utveckling i sin konst, och
bragte det snart så långt, att lian vid 23 års ålder
antogs som målare i Drottning Maria Eleonoras tjenst och
lick på hennes bekostnad företaga en resa till Italien, der
han uppehöll sig i atta ar, och väckte stor
uppmärksamhet genom sina ovanliga anlag. Carl Gustafs
Enkcdrott-ning, Hedvig, liemkallade honom nu, för att ornera
lustslotten, och han användes sedan, under hela sin återstående
lefnad, förnämligast till detta ändamål. Det är svårt att
säga, om hans snille, med friare händer, skulle äunu
kraftigare utvecklat sig, eller om dess egentliga lynue
öfver-ensstämde med den bana, som anvistes honom. Visst är
emcdlertid, att man »svårligen kan se något, efter den
tidens smak, helgjutnare och fullkomligare, än Ehrenstrahls
historiska tallor öfver de särskildta tilldragelser inom
hof-och stats-lifvet, som åt honom uppdrogos att förfärdiga.
Carl Xl:s kröning anses deribland för hans mästerstycke,
lians ovanliga produktivitet har satt honom i stånd att
ef-terlemna en så stor mängd arbeten, att, man knappt kan
tro, det en ende konstnär förmått frambringa så mycket.
I synnerhet äro hans hästar beundransvärda. Han adlades
år 1674, då han antog namnet Ehrcnstrahl, (hans
fadersnamn var Klöker), utnämndes år 1G90 till Ilof-Intendent
och afled år 1G98.
319.
Johan Pehingsköld.
Denne utmärkt flitige och skicklige fornforskare var
född år 1654 i Strengnäs, der hans fader, Lars Fredrik
Peringcr, var Lektor i Poesien och Historien. Af honom
ärfde sonen smak för antiqviteternas studium och
undervisades i teckningskonsten. Vid 26 års ålder antogs han
till Extra-Ordinario i Antiqvitets-Kollegium, och åtföljde
den lärde Iladorph vid dennes antiqvariska resor inom
fäderneslandet. Peringer började härunder sjelf samla
åtskilliga rön och författade en skrift, hvari han visade,
att Götherne, under sina utvandringar, efterlemuat flera
minnesmärken. Han föresatte sig att resa, för att samla
dylika, och understöddes för detta ändamål af Carl XI.
Resan hindrades likväl af en mäktigare kallelse än
forskningens: af kärlekens, emedan han under sitt vistande i
Nyköping gjorde bekantskap med sin första fru, och der
med henne firade sitt bröllopp. Ilan utnämndes nu tiH
Assessor i Autiqvitets-Kollegiuin, och hans älsklings
sysselsättning blef nu hans embetsgöroinål. Det uppdrogs
honom att samla forntida permebref och diplomer, och en
oerhörd massa sådana blefvo frukten af hans ansträngda
flit, men aderton band af denna samling gingo förlorade
vid slottets brand år 1697. Efter Iladorphs död
utnämndes Peringer till Riksantiqvaric, och adlades samma år
1693, hvarvid han antog namnet Peringsköld. Ilan blef
sedan på egen begäran år 169S äfven Translator Regni,
hvilken syssla han fjorton år senare fick öfverflyttad pä
sin son, tog afsked år 1719 och afled följande året. Bland
hans många utgifna arbeten anmärka vi endast några,
såsom: Snorre Slurlesons Nordiska Konungars Historia —
Mes-senii Scondia illustrala — Wilkina Saga — Monumenta
Tlri-undica m. fl.
320.
Arvid Bernuard IIorn.
Denne namnkunnige statsman, son till Öfversten för
Österbottens Regemente, Friherre Gustaf Horn, föddes den
6 April 1664 på egendomen Wourentaka i Finland. Som
fadren dog då han var endast elfva år gammal och
egendomens-afkastning blott med möda var tillräcklig till
en-kans och de många barnens underhåll, måste sönerne, i
den mån de uppväxte, sjelfve sörja för sitt uppehälle
genom inträde i krigstjenst. Arvid gjorde det vid IS års
ålder, då han ingick som Volontär vid Lifgardet, der han
nära ett helt år utan lön tjenade som simpel soldat och
i två år som Under-Officer, tills han år 1685 befordrades
till Fänrik, men alltid kämpande mot brist och
svårigheter. Kort derefter ingick han i Österrikisk tjenst, hvari
han qvarblef i nio år, deltog i alla de krig Kejsaren un-
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
